Han har ju så rätt den gode Jens Fredrikson

Att fortsätta ge sig ut i skog och mark. Att fortsätta jobba med nerverna i ny miljö. Att få Rakel att lyssna på mig och strunta i omgivningen.

Det var dagens övning.

Ju mer och fler gånger vi kommer ut desto bättre blir det.

Idag gick hon långa stunder på lång tygel. Utan att öka tempot eller bli alldeles stissig.

Så vi fortsätter vår plan att öva uteritt. Öva nya miljöer. Öva att få kontroll över nerverna. Inte titta höger, vänster, framåt, bakåt. Utan bara gå på framåt – helt okomplicerat.

Får ändå konstatera att övning ger färdighet. Strategin fungerar. Kul!

Annonser

Smarta. Kompetenta. Proffs.

Det finns få saker som imponerar på mig. Jag är över lag svår att få igång över saker som ska imponera. Säkert en dålig egenskap hos mig. Men så är det i alla fall.

Men så ibland. Ibland blir jag så dra-undan-mattan glad och imponerad. Eller kanske även fascinerad. Det är när personer visar kunskap. Djupt kunnande. På ett professionellt och intressant plan.

Personer som kan dela teoretiska resonemang. Dra paralleller mellan fakta och verklighet. Och därtill göra en analys och en rekommendation som är helt rätt på problematiken.

Smarta. Kompetenta. Proffs. Det är nog det jag försöker ringa in. För just det imponerar på mig.

Träffade just en tjej ikväll som har alla dessa 3 egenskaper. Hon hjälpte mig med ett till synes ganska enkelt problem jag har med Rakel.

Egentligen är inte problemet så svårt att lösa. Men den bakomliggande orsaken spelar roll. Och det var där jag blev glad. Av att få rätt analys, rätt övningar och således rätt råd framåt med min häst.

Att jag kom och presenterade en problemställning. Den flippades 360grader och ut kom en lysande plan. En långsiktig och hållbar plan.

Älskar sånt. Hatar flum flum och krängiga penga-galna wannabes. Nej, riktiga proffs förtjänar en större plats på stjärnhimlen. Riktig kompetens ska få ännu större plats. Allt smart ska målas upp med stora penseldrag över en tom canvas.

Det är så världen ska tas med storm. Det är så vi vill fortsätta att fascineras.

Visst håller ni med?

Kram. God natt och tack för idag.

Nu i ro, slumra in,
allra kärestan min,
låt en ängel ta din hand,
bort till drömmarnas land,
och låt tankarna fly,
till en ny dag ska gry.

Och en ängel du ser,
när i drömmen du ler,
som i lysande prakt,
vid din säng står på vakt,
och med kyss på din mun,
vaggar hon dig i blund. 

Matte – Har du fått solsting? Vad gör du?

– Ja, lite solsting. Fast det har jag väl lite varje dag? Typ.

Men mest tänkte jag att vi skulle visa dig lite i rörelse. Bara stillbilder är ju härligt. Men mycket mer coolt att se dig finaste Rakel.

Så, ensamma i ridhuset. Alla möjligheter. Rakel går som en kanon-kalas-pingla. Äntligen kan vi öva in galopp också ordentligt under vårt pass.

Men fniss fniss speglarna i ridhuset. De som jag tänkte filma mot så man ser henne. De sitter för högt!! Typ 1 meter för högt. Man ser liksom ingenting av hästen. Bara manen som guppar i kameran.

Vi testade olika speglar. Vi testade olika vinklar och vägar in i bilden. Men nej. Byggnads-konstruktionen och spegel-hängningen omöjliggör för min tjusiga Donna att visas i rörlig bild.

Vår plan är nu att muta en stall-kompis som kan filma oss. Det borde spontant fungera bättre. Då borde vi rent teoretiskt komma in i bild. Alltså i bild så man ser hästens kropp.

Så idag får vi gå på omdömet vi fick från en stallkompis i veckan. (Som red sin sån as-mega-läckra-grad Prix-extra-allt-häst) Att min häst har allt!! Hon är fin, cool, har utstrålning, jättesöt och så mjuk gång. Ni förstår att jag om möjligt smälte ännu en smula inombords över min världens underbaraste bästa Rakel från Backome. För mig är du 10.0 Alla dagar i veckan är du 10.0 För någon annan kanske något annat. Det struntar vi i.

Nu ska jag inte skryta mer över min häst. Nu ska jag njuta av att ha världens bästa kompis, att det är vår i luften, att det är söndag och imorgon kickar vi igång en ny vecka.

So long. Njut och var vänlig mot dig själv och mot andra. Det blir alltid roligare så!

Vååårr!!

Jabba Dabba Doooooo

Vår!! Äntligen. Så efterlängtat. Så härligt. Så mycket ljusare och mer energi.

EHV-1 Smittorisken i Stockholm skrämmer

I vårt stall tar vi det nödvändiga beslutet att stänga stallet och gården en period. För att skydda mot smittan. För att vara delaktiga i att få stopp på spridningen.

Det gör att vi blir kvar och tränar på gården fram till isoleringen släpps. Vi respekterar beslutet och står bakom denna gemensamma åtgärd.

Det är helt nödvändigt att alla bidrar till att pausa, bidrar till att inte resa runt till tävlingar och träningar. En period. Av några veckor. Stanna hemma! Stoppa spridningen av virus som pågår just nu.

Det här är en fruktansvärd situation och period. Plågsam för alla. Mina tankar går till de mest drabbade och de med mest sorgligt slut av sjukdomen.

Nu tar vi upp kampen. Nu stannar vi hemma några veckor.

Det som göms i snö…

…kommer synligt och väldans tydligt fram i tö.

Blev en blöt tolle-mockar-lördag idag. Men det var det värt.

Däremot blev det oändligt svårt att konditionsträna utomhus idag som var tanken. Rulla långa galoppintervaller.

Det blev is-skritt och balansgång över isen som smälter istället. Funkar. Men bättre för balansen än för kondisen.

Same Same but Different så att säga.

Det bidde ingen ponny. Vad bidde det då? Det är en Islandshäst.

Bästa. Mest Instagramvänliga unboxing bjuder https://getthegallop.com på.

Och super-mega-coolaste pannbandet. Jag tror man förstår nu att Rakel från Backome inte är en imponerande, cool att titta på och gårdens sötaste eeehhhh….ponny!? Nej, hon är en alldeles, tvättäkta, Islandshäst.

Söt – Ja

Imponerande – Ja

Cool att titta på – Ja

Men det är en islandshäst. Så kan man kika på pannbandet om man blir osäker. Där stoltserar Islands färger under hennes lugg som fladdrar upp av fartvinden.

Är det den bästa islandshästen – Ja

Hon råkar vara det. Den bästa. Mest tjusiga donnan och Stockholms-bönan och då får man ju så klart få lite nya accessoarer mellan varven.

Tack för idag!

Just det! Jag köpte storlek Full. Sitter som en smäck. Hoppas att vi blir fler Isisar där ute som stoltserar med snyggaste pannbanden på coolaste hästarna.

De här pannbanden

De visas ju överallt just nu. Är det nya ‘grej of the day’?

Och pannband i design som alla kidsen gjorde till sina ponnys när jag var liten? I alla Pantone-färger som finns på skalan.

Jag gillade mest rosa och grön som färger till Lolita, en B-ponny, skimmel och hoppade som en kanonkula.

Väldigt nostalgiskt roligt om det återuppstår som design på pannband. Ha ha så att säga prisvärd design eftersom man kan göra de själv. Behöver bara köpa färgade band och sen variera efter eget tycke och smak. Fiffigt.

Vilken var din favorit-färg-kombination?

Skämtet igår på Mello landade ju synnerligen väl

Typiskt Ægir att nyfiket sticka in sin mule i bild.

När Wiktoria duschade och sjöng genom vattenfallet och vann sin omgång av Mello. Då skojade Kojo om att hon inte slösade på vattnet. Utan synnerligen i tiden med behovet av att leva mer långsiktigt och hållbart använde samma vatten som Erik Saade duschade i för tio år sedan.

Om det var för att rida på vågen av hållbarhet eller ge en raljerande känga åt att använda ett redan använt nummer låter jag vara osagt.

Hur som helst så hade det varit både förnuftigt och ekonomiskt. Och oändligt praktiskt om mina älskade islandshästar i lösdriften hade tänkt på samma sätt.

Om de tänkt smart, långsiktigt och hållbart. Nu tänkte de inte alls. De agerade bara. Så som hästar gör. Pang, bom och tjo faderullan.

Så flög de 3 nya 80-litersbaljorna fyllda med vatten åt lösdriftens alla hörn. Bara för att någon Häst i en sekund råkade stå lite för nära en annan.

Till saken hör att mina hästar aldrig sparkar på varandra. Men när. De yttepyttefå gånger det händer. Kan räkna alla på en hand. Då blir det pannkaka.

Och pinnved. Eller hmmm…man eldar ju inte med hårdplast. Så pinnplast och en högre hög till sopberget.

Jäkla onödigt. 3 helt nya – inköpta igår baljor.

Well well. Livet med häst är kul. Och dyrt. Och arbetsamt. Och sanna mina ord verkligen inte 110% hållbart för miljön. Men lovar och svär med pink sugar on Top att vi försöker. Vi tänker på hållbarhet och kvalitet och långsiktighet. Det är bara det att pälsbollarna ibland liksom ramlar ur regelboken. När det händer. Då är vi tyvärr raka motsatsen. Och 3 plastbaljor i rektangelform fattigare men 3 plastbaljor i cirkulär form rikare.

Framförallt massor av vatten-tillgång så inte någon häst riskerar jätteläskig kolik eller så helt i onödan. Inte 10 år gammalt vatten som i Mello, utan nytt så klart.

Så. Lite ge och lite ta.

Sa jag att det är snöstorm? Så planet flyger så så så mycket senare än planerat. Well well. Fram kommer jag ju. Så småningom.

Då åker jag direkt ut och kramar om Rakel. Ska kolla så hon mår bra. Det gör hon. Men för min personliga hållbarhet så behöver jag ladda på med lite Rakel-energi!

So long

Kreativitetens högborg

Att spendera sina unga vingslag för att en dag vädra luft och flyga högt. Långt. Bortom kanten på jorden där man ramlar ut i universum. Att få leva livet på en gård. Utan ramar, boxar och världen utanför.

Att få skapa en butik, butiksinredning, en identitet med logga och skylt. Att skapa ett innehåll i sin butik. Att locka kunder (mig & Sebastian 😁) och ge tydlig guidning när det är öppet och stängt.

Att få vara fri. Med livet. Uppfinna verkligheten. Upptäcka vad som lockar. Vad som fungerar.

Det är vad jag ser som guldkant på barndomen. Det är min rosa moln och varma glädje att det går att erbjudas åt Coco och Billie.

Att de får leva livet. Skapa. Göra om. Göra fel. Göra rätt. Testa. Öva. Se vad som händer. Utvärdera. Bra eller dåligt. Topp eller bott.

Sen gå ut i hagen och hämta en häst. Gosa, borsta, tränsa, rida och sköta om. Få känna känslan av empati och närhet.

Jag gör verkligen inte allt rätt. Långt ifrån. Men som idag. En söndag i februari. När alla planeter och månar och solsystem snurrar i takt. När allt är högt i tak och hög energi och kreativitet. Ja. Jo. Då är det läge att klappa på axeln och se mjuka fjärilar flyga mot skyn.

Önskar att alla kan dela min känsla idag. Att ni har mycket att tacka er själva för. Eller kanske en sak? Idag. En söndag i februari. Det är då vi behöver en extra mjuk kram och en klapp på axeln som allra mest.

Varm kram och god vis-stund med Den blomstertid nu kommer

Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött.

De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar
och lundens gröna träd,
de skola oss påminna
Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna
som räcker året om.

Man hörer fåglar sjunga
med mångahanda ljud,
skall icke då vår tunga
lovsäga Herren Gud?
Min själ, upphöj Guds ära,
stäm upp din glädjesång
till den som vill oss nära
och fröjda på en gång!

Du milde Jesu Kriste,
Vår glädjesol och sköld,
Ditt ljus och hägn ej briste,
Uppvärm vårt sinnes köld.
Giv kärlekseld i hjärta
Men dämpa lustans brand;
Vänd bort all sorg och smärta
Med mild och mäktig hand.

Du Sarons blomster sköna,
Du lilja i grön dal,
Ack, värdes själen kröna
Med alla dygders tal.
Av Sion må hon fuktas
Med nådens dagg, att hon
Förskönas och befruktas
Som ros på Libanon.

Välsigna årets gröda
Och vattna du vårt land.
Giv oss nödtorftig föda,
Välsigna sjö och strand.
Av himlen drype fetma,
Bespisande vår jord,
Och flöde nådens sötma
Till oss av livets ord.