2 bättre isländska Love-affaires

Utan mycket Love in the air med Herkules fra Pegasus + Rhodadis fra Kvistum och Skorri frá Blönduósi + Steinvör frá Midsotju hade världen varit 2 toppen-islänningar fattigare.

Så tackar och bockar att ni så att säga ‘fick till det’ och såg till att eminenta Rakel från Backome och Ægir fra Kringeland fick se dagens ljus.

Ljus och massor av bra nycklar för vinterns träning är precis vad vi kom hem med idag från att ha drillats i dagarna 2 på Gaedinga Games på Margaretehof. Nu ska det dresseras bakben, bakben, bakben.

Kan vara så att Sindri sa bakben om möjligt fler gånger än det finns bokstäver i alfabetet. På stark andraplats landar ordet överlinje. Bakben. Bakben. Överlinje. Bakben. Överlinje.

Fint ordnat helg av duktiga Liza och Patricia. Stort tack för allt! Grymt fixat och stort tack att ni fixar så vi andra får möjligheten att öva.

Hela familjen Ida, Rasmus och Clara att jag fick husera på hotell Ravinen. Alltid lika ljuvligt!

Och oändligt tack och alltid lika väl värt att åka över hela Skåne att få Sindris värdefulla hjälp och verktyg. Alltid lika engagerad, rolig, full av energi, passion, viljan att lära. Viljan att man ska lyckas. Viljan och kunskapen att föra en mycket begåvad dialog om utveckling och konsekvens. Hatten av och hoppas att det blir mer träning snart igen.

Meeeeeen så fick jag låna och rida i Idas magiska nya Prestige från Johan Olsson på Hestamann Skämtar ni vilken njutning, vilket stöd vilket åååååå Damn. Det där är en bra sadel. Jag tror att det kan vara så att jag fyller år 18 oktober. Kan det vara så att undertecknad önskar sig ett hårt paket i present? He he he tror det.

Får tralla iväg med en glad söndags-peppig låt för att öka på glädje-momentum:

Wake Me Up Before You Go Go

Wham!

You put the boom boom into my heart,

You send my soul sky high when your lovin’ starts.

Jitterbug into my brain,

Goes bang bang bang till my feet do the same.

But something’s bugging me

Something ain’t right

My best friend told me

Where you were last night.

Left me sleeping

In my bed.

I was dreaming

But I should’ve been with you instead.

Wake me up before you go go,

Don’t leave me hanging on like a yo-yo.

Wake me up before you go go,

I don’t want to miss it when you hit that high

Wake me up before you go go,

‘Cause I’m not planning on going solo.

Wake me up before you go go,

Take me dancing tonight.

I want to hit that high

You get the gray skies outta my way,

You make the sun shine brighter than Doris Day.

Turn a mere spark into a flame,

My beats per minute never been the same.

‘Cause you’re my lady,

I’m your fool.

Makes me crazy

When you act so cruel.

C’mon baby,

Let’s not fight.

We’ll go dancing

And everything will be alright.

Wake me up before you go go,

Don’t leave me hanging on like a yo-yo.

Wake me up before you go go,

I don’t want to miss it when you hit that high

Wake me up before you go go,

‘Cause I’m not planning on going solo.

Wake me up before you go go,

Take me dancing tonight.

I want to hit that high

Cuddle up baby,

Move in tight.

We’ll go dancing tomorrow night.

It’s cold out there

But it’s warm in bed.

They can dance,

We’ll stay home instead.

Trevlig söndag. Imorrn – ny vecka – nya tag – nya äventyr

Annonser

Hejdundrande träningsvärk!

Pro och con när ridningen där vi = jag, Ægir och Rakel är nu handlar om Moi. Alltså hur jag sitter/rider så de får balans framåt när alla 4 bakben aktiveras.

Pro när jag rider rätt

– vi får 4 aktiva bakben (+ rygg och hela vägen framåt)

– vi får 2 hästar som är jätteglada i kalas-form och bra energi

– vi har 2 hästar som förstår och svarar jättefint (inga rullande, fundersamma ögon som undrar om vi människor är aliens med obegripliga krav och ett obegripligt språk – tvärt om!)

Con när jag rider rätt

– jag har träningsvärk (!!) 45 min på Ægir utan stigbyglar (den kaxiga som tror det är nemas problemas är välkommen att göra om det själv)

– hmmmm….det är väl det. Jag har träningsvärk i alla små oanvända muskler på mig som nu ska till att trimmas.

Det är ju så att ryttarens inverkan spelar en sjuhundans roll på hästens prestation. Har man dessutom väldigt känsliga hästar så spelar ju 3cm framvikt eller 3cm extra driv av bakbenen helt magisk roll.

Att jag som ryttare ber om mer bakben och då möter upp inviten genom att hjälpa min häst med balansen genom att räta upp mig. För det blir för knepigt när jag ber om bakben – får bakben – lutar mig framåt – alltså tar bort hjälpen för min häst att hålla balansen – och då blir det lite pannkaka och hästen springer bort för att inte ramla omkull.

Så be om bakben – få bakben – sitt på rumpan – voilà – vi är ett ekipage som rider och håller balansen.

Bäst av allt är att båda mina hästar hängde med perfekt. Det är en helt naturlig signal för dem som de kan möta upp och hantera. Och extra bra då att matte hjälper till på rätt sätt se de inte tröttnar på att göra rätt. Superkul!

Sen blev det lite what goes around comes around från Välrldsmästare Magnus Skulason. En påminnelse som har gett ringar på vattnet att våra 5-åringar börjar närma sig 6år. De är inga babys mer. Rakel är redo för lite mer krav, ordning och reda. Så nu får vi hålla ihop det lite bättre.

Hon är fortfarande lika rar och söt. Men hon behöver inte springa omkring och titta på fåglarna, lukta på blommorna och fundera över om en vattenpöl är blöt. Hon ska lyssna på mig. Så, helt rätt. Lite bättre disciplin nu när hon ändå snart är 6år.

Sist och betydande inte minst. Hand-rackaren. Det är väl tusan vad jag vinklar mina händer. Använder handleden som någon form av hjälp istället för armen. Som att mina armar är stelopererade. Men de är de inte!

Bästa sättet att se om en ryttare ridit stora hästar/3-gångare eller islandshäst är inte på mängden täcken, borstar eller sånt materiellt. Det är på händerna. Av någon besynnerlig anledning ändras handens position och rörelsemönster från häst på 184cm (min sista hopp-häst Frej) till häst på 135cm (Rakel). Obs! Händer självklart inte alla, men ett gäng av oss så ta bara åt dig och nicka medhållande om det hänt dig – annars inte. Grattis och heja dig då.

Okej, får sitta i soffan med ett par tyglar och programmera om min hjärna. Jag måste ju använda handen och armen på rätt sätt. Hur ska annars mina hästar ha en rimlig chans att förstå vad jag säger?

Öva. Öva. Öva.

Allt som allt en toppenkväll. Massor av grymma ryttare och hästar. Grymt kämpat!

Nu laddar vi om för en helg på Margaretehof. Gaedingagames och att bli coachade framåt av Monsieur Sindri.

Tack för igår kväll och tack för välförtjänt träningsvärk!

Högt grästräningen

Idag var det dags för högt gräs-träning för Ægir och Rakel. De behöver båda två öva styrka och trimma magmusklerna. Allt för att avlasta rygg och ben.

Så ut i det höga gräset och skritta skritta skritta. Ganska friskt framåt så träningen ger effekt. Och skritt ger bra resultat för då kan man hålla på längre än vid ett högre tempo.

Sen hem asfaltsvägen i skritt för att stötdämpa och stärka upp kropparna.

Båda reds på mjukt gummibett. Ville ha dem långa och låga i formen. Verkligen i en form där de kan ta i med magen.

Testa själv. Hitta bra högt gräs och ut och träna. Gå, lyft på benen, gå, lyft upp magen, gå, osv

Finemang!

Fröken A-final i 2 klasser

Rakel från Backome

A-final 7 oktober på Helgagården i tölt och i 4-gång

Oändligt stolt över min duktiga lilla tjej! Du är bäst. Vi ska göra vårt bästa och hur den än går så är du min finaste kompis 💕

Du må bare ri

Plockar russinen ur kakan ur en allt som allt jättefin tävlings-dag tillsammans med Rakel från Backome på Helgagården. Vilken makalös tjej det är!!

5 år och går in och gör allt rätt. Stundtals riktigt magiska prestationer. Det belönades med 6:or i protokollet.

Sen har vi punkter att bli bättre på. Styrka. Bärighet. Sväv. Det kommer självklart med mer träning och med åldern.

Idag satt formen som en smäck. Det var väl någon gång hon hoppade för en vattenpöl efter skyfallet som det blev lite tjolahopp tjolahej. Men vad gör det. Hon ska ju vara vaksam för läskiga faror som lurar i vassen – hon är ju häst. Alltså kikar hon till på vattenpölarna i banan.

Jag är kalasnöjd med Rakel och hennes dag. Stundtals känns väl poängen inte helt bra betalt för vår prestation. Men, domaren dömer och har rätt. Vi får öva mera. Bli mer stabila och ta med oss mycket från framridningen in på banan. Domarna kan ju bara döma det de ser…där och då på banan.

Fick så många vänliga ord på vägen om min fantastiska prinsessa. Det värmer ända in i hjärtat. Många som sett henne innan och efter sommaren och ser hennes fina utveckling. Hon är så grymt duktig. Finns oändligt mer att hämta i den hästen. Det kommer med tiden. Vi skyndar långsamt.

Nu kör vi på med träning för Sabina på tisdag, för Sindri på Gaedingagames hela lördag och söndag. Sabina veckan efter.

Det behövs. För vi är i final!!! Tjoho!!! Vi rider final 7 oktober i både tölt och 4-gång!!! Woooo hooooo!!!! Obs! Om nu resultaträknare My & Emma räknat rätt. Informationen kan komma att korrigeras i efterhand. Men baske mig att vi har räknat rätt med hyfsat god marginal åt rätt håll. Superkul och supercoolt!!

Prinsessan…hon ger allt hon har. Sista ärevarvet idag fick hon faktiskt en paus. Hon fick vila i lastbilen med välförtjänt hö och Krafft. Hon var så trött så det fanns ingen kräm kvar i den lilla kroppen. Hon hade redan gett allt hon har. Och med bravur.

Annars får jag passa på att framhålla Helgagården som en ypperlig tävlingsplats. Så trevligt, god stämning, alla hälsar, peppar, grattar. Ska man arrangera ett event kan man åka på studiebesök som publik till Helgagården en tävlingsdag. Känna in läget. Se hur de gör för de gör det 10 stjärnor av 10.

Stort tack alla för en riktigt fin dag! Vi ses 7 oktober.

Då var det bara hästen kvar

Rakel och jag har packat inför imorgon. Rättelse – jag har packat. Rakel går i hagen.

Lastbilen är full med:

Ridhjälm från Charles Owens

Ridstövlar från Anky- serien till Petrie

Kavaj, ridbyxor, tävlings-skjorta

Sadel från Prestige

Padd från Topreiter

Vojlock island från Cartago

Träns från Dyon

Bett från Hrimnir

G-boots

Balansspö

Svettäcke från Horseware och från Hansbo

Varmare täcke från Karlslund

Krafft

Vatten

Hinkar

Borstar

Puts-medel

Extra träns

Extra longerlina (om Rakel inte vill gå på lastbilen

Stolpar och tråd till hage

Skor till Ida – modellen Coco från @lovesofie love__sofie på Instagram

Pengar

Pass

Ska tanka lite till

Sen är vi redo för tävlingsdag på Helgagården. Tjo ho vad roligt!

Under flitens lampa skapas miljontals idéer

Min hjärna kokar över av nya idéer. Små. Stora. Och mitt emellan. Jag vill göra allt. Skapa. Tänka. Ändra. Förbättra. Göra stort. Göra detaljer. Leka. Leva. Vara i boxen. Utanför boxen. I nuet. I dåtid. I framtid.

Gränsen mellan geni och galenskap är tunn. Försöker med livboj, flytväst och säkerhetsbälte hålla mig kvar i geni. Ibland blir det slippery slope och lite tokigt. Då får man ta nya tag och på det igen.

Oftast blir de nya tagen hittade i stallet. Som bomull och balsam och ljuva sånger på samma gång. Sanna mina ord.

En person sa till mig att – dina hästar är så präglade av dig så du kommer aldrig kunna sälja dem. Ingen annan kommer kunna hantera dem.

Så är det nog. Kanske inte Rakel och Hermès. De är ändå att se som normala. Väl? Men med Ægir är det nog så. Att han är så präglad av mig så det är det han förstår.

Tänkte på det idag. Jobbade med Rakel och Ægir från marken. Gör det ofta. För att hitta en intressant dialog med dem. Först hade jag lite pampering med dem. Testade nya Miracle Groom från Showsheen, hovolja, Foxfire pälsglans och lite annat gottis. Mycket pyssel och fix. Rakel älskar det! Hon kan stå i stallgången i timmar om det bjuds.

Ægir är osäker. Han är okej med hovolja. Pälsglans i svansen är okej. Miracle Groom i manen är lite stressigt. Det låter från pumpen. Inte högt. Men där är ett ljud. Ett pump-ljud. Jag vet – jag känner honom. Jag vet att den typen av ljud är stress. Så – ska jag strunta i det? Eller öva honom?

Japp. Öva. Öva. Öva. Han är precis sån. Han får aldrig komma ur en situation. Han måste ta sig genom och klara varenda litet ytte pytte moment. Det måste vara vinst varje gång.

Om det så är duschen, transporten, ovalbanan, en traktor eller you name it. Varje gång. Det måste vara vinst varje gång. Annars hamnar vi i klistret.

Så tillbaka till den röda tråden nu. Jo, precis. Markarbete och gränsen mellan geni och galenskap. Jag personligen tycker ju att man ser hästen bättre från marken. Ser om geni-lampan är på eller av. Om den är på, lyser starkt och klart. Ja, då är det lätt att bara trippa på. Kanske tom avsluta passet. För sitter allt som en smäck så är det ju toppen med det.

Om den däremot är av. Om genilampan hänger som en tom, tyst, mörk säck – ja, då får man krusidulla fram nya idéer på hur man ska tända lampan. Hur lampan ska fyllas upp av roligheter så den återigen skiner starkt och klart.

Lite så är det. Genom att få fram alla de där millisekund snabba idéerna och lösningarna så kommer man lite fram, nåt mer steg fram och nåt bak och sen fram igen. Lysande fiffigt.

Både Rakel och Ægir hade geni-lampan tänd idag så det blev 2 ganska korta men lysande pass. Båda var kalas! Jätteduktiga.

Så har startlistor kommit ut till lördag. Rakel och jag rider T8 och V5. Jag är redan super-duper-mega-nervös. Rakel är lugnet själv. Jag har vad man skulle kunna säga ‘riktigt dåliga tävlingsnerver’. På gränsen till sjukligt dåliga tävlingsnerver.

Jag litar helt på Rakel. Hon känns fin. Jag däremot. Ett litet nerv-vrak.

Så, för att använda en livboj, en flytväst och ett säkerhetsbälte om dagen fram till lördag så ska jag vara en copycat. Min idé är alltså att vara copycat och göra som Rainbowdash. Lägga mig på en fluffigt moln, blunda, njuta, andas, le. Sen. Sen ska jag bara gå in på banan och rida. Precis så som man gör när man är bästis med en helt egen My Little Pony 🦄

Ha en fin vecka!