EHV-1 Smittorisken i Stockholm skrämmer

I vårt stall tar vi det nödvändiga beslutet att stänga stallet och gården en period. För att skydda mot smittan. För att vara delaktiga i att få stopp på spridningen.

Det gör att vi blir kvar och tränar på gården fram till isoleringen släpps. Vi respekterar beslutet och står bakom denna gemensamma åtgärd.

Det är helt nödvändigt att alla bidrar till att pausa, bidrar till att inte resa runt till tävlingar och träningar. En period. Av några veckor. Stanna hemma! Stoppa spridningen av virus som pågår just nu.

Det här är en fruktansvärd situation och period. Plågsam för alla. Mina tankar går till de mest drabbade och de med mest sorgligt slut av sjukdomen.

Nu tar vi upp kampen. Nu stannar vi hemma några veckor.

Annonser

Det som göms i snö…

…kommer synligt och väldans tydligt fram i tö.

Blev en blöt tolle-mockar-lördag idag. Men det var det värt.

Däremot blev det oändligt svårt att konditionsträna utomhus idag som var tanken. Rulla långa galoppintervaller.

Det blev is-skritt och balansgång över isen som smälter istället. Funkar. Men bättre för balansen än för kondisen.

Same Same but Different så att säga.

Det bidde ingen ponny. Vad bidde det då? Det är en Islandshäst.

Bästa. Mest Instagramvänliga unboxing bjuder https://getthegallop.com på.

Och super-mega-coolaste pannbandet. Jag tror man förstår nu att Rakel från Backome inte är en imponerande, cool att titta på och gårdens sötaste eeehhhh….ponny!? Nej, hon är en alldeles, tvättäkta, Islandshäst.

Söt – Ja

Imponerande – Ja

Cool att titta på – Ja

Men det är en islandshäst. Så kan man kika på pannbandet om man blir osäker. Där stoltserar Islands färger under hennes lugg som fladdrar upp av fartvinden.

Är det den bästa islandshästen – Ja

Hon råkar vara det. Den bästa. Mest tjusiga donnan och Stockholms-bönan och då får man ju så klart få lite nya accessoarer mellan varven.

Tack för idag!

Just det! Jag köpte storlek Full. Sitter som en smäck. Hoppas att vi blir fler Isisar där ute som stoltserar med snyggaste pannbanden på coolaste hästarna.

De här pannbanden

De visas ju överallt just nu. Är det nya ‘grej of the day’?

Och pannband i design som alla kidsen gjorde till sina ponnys när jag var liten? I alla Pantone-färger som finns på skalan.

Jag gillade mest rosa och grön som färger till Lolita, en B-ponny, skimmel och hoppade som en kanonkula.

Väldigt nostalgiskt roligt om det återuppstår som design på pannband. Ha ha så att säga prisvärd design eftersom man kan göra de själv. Behöver bara köpa färgade band och sen variera efter eget tycke och smak. Fiffigt.

Vilken var din favorit-färg-kombination?

Skämtet igår på Mello landade ju synnerligen väl

Typiskt Ægir att nyfiket sticka in sin mule i bild.

När Wiktoria duschade och sjöng genom vattenfallet och vann sin omgång av Mello. Då skojade Kojo om att hon inte slösade på vattnet. Utan synnerligen i tiden med behovet av att leva mer långsiktigt och hållbart använde samma vatten som Erik Saade duschade i för tio år sedan.

Om det var för att rida på vågen av hållbarhet eller ge en raljerande känga åt att använda ett redan använt nummer låter jag vara osagt.

Hur som helst så hade det varit både förnuftigt och ekonomiskt. Och oändligt praktiskt om mina älskade islandshästar i lösdriften hade tänkt på samma sätt.

Om de tänkt smart, långsiktigt och hållbart. Nu tänkte de inte alls. De agerade bara. Så som hästar gör. Pang, bom och tjo faderullan.

Så flög de 3 nya 80-litersbaljorna fyllda med vatten åt lösdriftens alla hörn. Bara för att någon Häst i en sekund råkade stå lite för nära en annan.

Till saken hör att mina hästar aldrig sparkar på varandra. Men när. De yttepyttefå gånger det händer. Kan räkna alla på en hand. Då blir det pannkaka.

Och pinnved. Eller hmmm…man eldar ju inte med hårdplast. Så pinnplast och en högre hög till sopberget.

Jäkla onödigt. 3 helt nya – inköpta igår baljor.

Well well. Livet med häst är kul. Och dyrt. Och arbetsamt. Och sanna mina ord verkligen inte 110% hållbart för miljön. Men lovar och svär med pink sugar on Top att vi försöker. Vi tänker på hållbarhet och kvalitet och långsiktighet. Det är bara det att pälsbollarna ibland liksom ramlar ur regelboken. När det händer. Då är vi tyvärr raka motsatsen. Och 3 plastbaljor i rektangelform fattigare men 3 plastbaljor i cirkulär form rikare.

Framförallt massor av vatten-tillgång så inte någon häst riskerar jätteläskig kolik eller så helt i onödan. Inte 10 år gammalt vatten som i Mello, utan nytt så klart.

Så. Lite ge och lite ta.

Sa jag att det är snöstorm? Så planet flyger så så så mycket senare än planerat. Well well. Fram kommer jag ju. Så småningom.

Då åker jag direkt ut och kramar om Rakel. Ska kolla så hon mår bra. Det gör hon. Men för min personliga hållbarhet så behöver jag ladda på med lite Rakel-energi!

So long

Kreativitetens högborg

Att spendera sina unga vingslag för att en dag vädra luft och flyga högt. Långt. Bortom kanten på jorden där man ramlar ut i universum. Att få leva livet på en gård. Utan ramar, boxar och världen utanför.

Att få skapa en butik, butiksinredning, en identitet med logga och skylt. Att skapa ett innehåll i sin butik. Att locka kunder (mig & Sebastian 😁) och ge tydlig guidning när det är öppet och stängt.

Att få vara fri. Med livet. Uppfinna verkligheten. Upptäcka vad som lockar. Vad som fungerar.

Det är vad jag ser som guldkant på barndomen. Det är min rosa moln och varma glädje att det går att erbjudas åt Coco och Billie.

Att de får leva livet. Skapa. Göra om. Göra fel. Göra rätt. Testa. Öva. Se vad som händer. Utvärdera. Bra eller dåligt. Topp eller bott.

Sen gå ut i hagen och hämta en häst. Gosa, borsta, tränsa, rida och sköta om. Få känna känslan av empati och närhet.

Jag gör verkligen inte allt rätt. Långt ifrån. Men som idag. En söndag i februari. När alla planeter och månar och solsystem snurrar i takt. När allt är högt i tak och hög energi och kreativitet. Ja. Jo. Då är det läge att klappa på axeln och se mjuka fjärilar flyga mot skyn.

Önskar att alla kan dela min känsla idag. Att ni har mycket att tacka er själva för. Eller kanske en sak? Idag. En söndag i februari. Det är då vi behöver en extra mjuk kram och en klapp på axeln som allra mest.

Varm kram och god vis-stund med Den blomstertid nu kommer

Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött.

De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar
och lundens gröna träd,
de skola oss påminna
Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna
som räcker året om.

Man hörer fåglar sjunga
med mångahanda ljud,
skall icke då vår tunga
lovsäga Herren Gud?
Min själ, upphöj Guds ära,
stäm upp din glädjesång
till den som vill oss nära
och fröjda på en gång!

Du milde Jesu Kriste,
Vår glädjesol och sköld,
Ditt ljus och hägn ej briste,
Uppvärm vårt sinnes köld.
Giv kärlekseld i hjärta
Men dämpa lustans brand;
Vänd bort all sorg och smärta
Med mild och mäktig hand.

Du Sarons blomster sköna,
Du lilja i grön dal,
Ack, värdes själen kröna
Med alla dygders tal.
Av Sion må hon fuktas
Med nådens dagg, att hon
Förskönas och befruktas
Som ros på Libanon.

Välsigna årets gröda
Och vattna du vårt land.
Giv oss nödtorftig föda,
Välsigna sjö och strand.
Av himlen drype fetma,
Bespisande vår jord,
Och flöde nådens sötma
Till oss av livets ord.

Vad har hänt med min häst!? Snälla Gode Häst-Gud som…

…vakar över oss glada kämpar. Om den här känslan. Om det här är ren, luftig, energirik tölt. Söta Häst-Gud. Du förstår att jag aldrig kommer sluta rida? Så. Enormt. Mega. Coolt.

Och kommer nån besserwisser wannabe och jibbedi jabbar om nåt annat. Bubblar om grisepass eller travtakt eller Gud vet vad!? Då baske mig grisepassar och travtaktar vi oss genom livet. (=skojar!) För den här flygande tölten, svävande traven och helt okej bra galoppen. Den ni. Den ska vi göra om. Och om. Och om.

Sa jag att vi hade ridhuset helt själva? Galant proffsig känsla.

Tycker vi sjunger en visa medan vi smörjer lädret och mockar boxen och dansar ut till gödselstacken. Genom snön och leran.

It Takes a Fool to Remain Sane
Whatever happened to the funky race?
A generation lost in pace
Wasn’t life supposed to be more than this?
In this kiss I’ll change your bore for my bliss
But let go of my hand and it will slip on the sand
If you don’t give me the chance
To break down the walls of attitude
I ask nothing of you
Not even your gratitude
And if you think I’m corny
Then it will not make me sorry
It’s your right to laugh at me
And in turn that’s my opportunity
To feel brave
Because ridicule is no shame
Oh, it’s just a way to eclipse hate
It’s just a way to put my back straight
Oh, it’s just a way to remain sane
Every morning I would see her getting off the bus
The picture never drops, it’s like a multicoloured snapshot
Stuck in my brain
It kept me sane for a couple of years
As it drenched my fears
Of becoming like the others
Who become unhappy mothers
And fathers of unhappy kids
And why is that?
‘Cos they’ve forgotten how to play
Oh, maybe they’re afraid to feel ashamed
To seem strange, to seem insane
To gain weight, to seem gay
I tell you this
That it takes a fool to remain sane
Oh, it takes a fool to remain sane
Oh, it takes a fool to remain sane
Oh, in this world all covered up in shame
(Oh, take it to the stage)
So, take it to the stage in a multicoloured jacket
Take it jackpot, crackpot, strutting like a peacock
Nailvarnish Arkansas, shimmy-shammy featherboah
Crackpot, haircut, dye your hair in glowing red and blue
Do, do, do what you wanna do
Don’t think twice, do what you have to do
Do, do, do, do, let your heart decide
What you have to do
That’s all there is to find
‘Cos it takes a fool to remain sane
Oh, it takes a fool to remain sane
Oh, in this world all covered up in shame
Oh, it takes a fool to remain sane
Oh, it takes a fool to remain sane
Oh, it takes a fool to remain sane
Oh, in this world all covered up in shame
Oh, it takes a fool
(It takes a fool to remain sane)…

Lyder min idol Jens Fredriksson

Blir ju sannerligen bra det här. Får summera Rakels första tid i Kuskstallet hos Stäketryttarna som mer än över förväntan.

Rakel har fått en BFF i Irameja, tjejkompisen i boxen bredvid.

Rakel har tassat på så fint i ridhuset. Bara första tillfället skrämde hon livet ur de 1m högre hästarna. Nu gillar hästarna henne även när hon töltar.

Rakel har charmat hela gården så typ alla vet vem hon är. Alla liksom smälter och får något mjukt i rösten när vi kommer ridande.

Rakel har tagit eget initiativ att lydigt kliva ur boxen innan utetäcket är på. Hmmmm här får vi fila lite på uppfostran så hon väntar in en ‘klart-att-gå-signal’

Rakel har accepterat sitt nya stråfoder som fröken Prinsessan finsmakare på ärten inte tyckte föll helt perfekt i smaken. Men med några små justeringar i foderstaten så är nu hela matkalaset och smörgåsbordet uppmumsat under dygnets fodringar.

Rakel är anmäld till unghästkursen på 3 tillfällen som Viggi så lämpligt lagt här i Stockholm.

Men Jens? Hur kommer Jens Fredrikson in i Rakels liv? Jo, genom att han är så dunderbegåvad i sina uttalanden och i sitt häst-resonemang. Rakel som är en islandshäst med nerv. Det är bra när nerven är kontrollerad och kan användas till jobb. Och dålig när hon ramlar ur ramen och bara är nervig.

Det sista sker mer och mer sällan då hennes ridbarhet ökar. MEN vid uteritt som idag. Eller uteritt. Men uteträning i snön på skogsvägarna. Då blir hon nervig och tappar ramen innan jag får tillbaka henne igen.

Just det här beteendet är inte så ovanligt och Jens har berört det så bra tycker jag. Att man måste ut. Mycket och ofta. För att få kontakt med nerverna. Att man inte kan gömma nerver innanför ridhusets trygga väggar. Tvärt om. Ut en sväng. Ta nerverna vid hornen. Ut. Öva.

Och rackaren så fint som Rakel töltade idag sista rak-sträckorna. Så fint har hon nog aldrig gått. Inte med mig på ryggen i alla fall. Så fin var hon. Makalöst härlig, luftig, bärig och välrest. I takt och mellantempo. Sen över till jättefin trav. Avslutade lång och låg i skritt.

Så ja. Ut med hästen. Gör om nerverna till energi och ridbarhet. Det är så coolt när det vänder. När jättesvårt och obekvämt vänder till jättelätt och makalöst härligt.

Det är så bäst att ha häst. Rakel är bäst.

Idag fick hon sin egna Rakel-ängel. En skyddsängel som är lite rund och god om rumpan. Det är bra för min sessa. Ett vakande öga över min älskade Loppa.

Det blir bra det här Rakel. Du är riktigt fin. Och bra. Och världens goaste, mysigaste kompis. Vi har väldigt roligt här i Stockholm!