Mitt island: Skatten fanns vid vägens slut


Tack alla invånare på Minni-Reykir för dagar som gett tusentals minnen, kunskap, obeskrivligt roliga upptåg och ett island jag aldrig glömmer. Tvärt om. Ett island och en plats jag vill besöka tusen och åter tusen gånger om. Helst och kul vore om du hängde med!
 

Svårt att plocka ut vad som varit bäst. Har inte helt hunnit reflektera över allt. Samtidigt så självklart har ju ridturen genom dalen, mellan de snöklädda bergstopparna på hingsten fastnat lite extra. Magisk, precis magisk tur på en allt igenom magisk häst. Var med och hämtade honom och red hans första tur på gården.

Sen självklart att få möjlighet att rida och öva på sju åtta topp hästar om dagen. Och till det få undervisning och guidning till varenda häst, respektive utmaning och möjlighet. Helt makalöst. Står ödmjuk inför det faktum att jag fick komma och se andra ryttare och att få rida alla fantastiska hästar och att ha fått med mig en oändlig skatt av kunskap. Av väldigt mycket sitsträning. Av oändliga nycklar till att kunna rida fyra och fem gångarter. Av oändlig träningsvärk. Herre jösses. Vet inte vilken muskel som tjoar högst av träningsvärk. Spontant är det en gemensam glädje-kör genom hela min kropp. 

Nu ska jag ’bara’ omsätta allt jag lärt mig till verkligheten också. He he ähum…blir ju lätt… Men jag ger mig på det. Jag vill ha samma känsla när jag sitter upp i sadeln imorgon på hemmaplan. Att kunskaperna blir befästa och att många fler saker börjar funka. 

Tiden har bara rusat och jag som skulle ta 2 miljoner bilder har väl mer eller mindre i all hast fått med kanske 20. Det blev som att livet på Minni-Reykir blev mitt liv. Som att jag bara gled in i gården och livet och började vara islänning. Bara red och hämtade hästar och lämnade hästar och träffade islänningar och diskuterade hästar och lärde mig om hästar och bara liksom adopterades av denna magiska ö för en smula. Lite som på lån. Fast på riktigt. 

Nu på väg tillbaka i verkligheten så vill jag ju bara planera nästa resa. Vill uppleva allt igen och helst ännu mer. Möjligheten finns. Island finns. Hästarna på Minnu-Reykir finns. Tänker kanske nästa höst? Eller till Landsmót 2020? Hand upp om du är intresserad att hänga med. Blir vi ett bra gäng på 6-7 personer så blir det Top notch. Kanske att man ska ha ridit lite (= en bra del) i naturen för att känna sig helt hemma och bekväm där ute. Eller typ världsmästare-balans utan rid-erfarenhet. Det kan också funka. 

Eftersom jag trots ett ganska trivialt lokalsinne hittar med bil från Reykjavik upp till Minni-Reykir så kan vi bara köra upp från flyget. Man kör bara rakt fram, sen på slutet svänger man några gånger, ner för en backe och sen är man framme. Bus-enkelt! 

Och om du och ni åker och jag inte kan. Vilket ju ska ske. Jättemycket ska det ske!! Då kan jag bara rita en liten bilkarta så hittar ni rätt. Plus att gårdens mer än eminenta ägare Egill Þórarinsson så klart hjälper till som guide och den som driver allt. 

Vi kan prata mer om det så allt blir toppen. Plus att du kan få kontaktuppgifter vid mer intresse.

Det finns ett gäng fler inlägg om du kollar bakåt i bloggen. Blev lite allt på en gång nu för täckningen där mellan bergen var väl lite så där kan man säga. Mest skönt tyckte jag. Bra anledning att leva i nuet. Att bara få vara och njuta av allt island hade att bjuda på. 

Det här var en dundrande magisk semester! Oförglömlig. På absolut alla sätt. 

So long. Vackra, levande, böljande ö. Vad du än gör. Fortsätt bara att vara du. 

Ses snart igen!

#loveiceland #iceland #island #icelandair #semester #icelandichorse

Annonser

Mitt island: Får får får? Nej, får får lamm

Ett av världens lite mer märkliga varelser. Som jättemånga små aliens. Om jag var Alien skulle jag först reagera på fåren. Att de är lite bisarra på nåt begåvat sätt. 

Av att ha fått/blivit lite med-bjuden till fårstallet och ha hållit i ett får och hjälpt till att hämta 2 baggar så vet jag. Två tusen procent säkert. Att får och bagge och lamm. Det är inte mitt favvodjur. De är fina på håll. Men inga typer som just jag föredrar att hänga med. De är lite för stissiga och svåra att lära känna för min del. 

Tänk vad man lär sig här på Island. Om både det ena och det andra. Kul!

Mitt Island: inget för en mörkrädd

Ser ni något?

Livet är från den ljusa sidan på Island. Allt är glatt. Men det är rasande mörkt när solen går ner. Det är inte läge att vara mörkrädd. Man måste vara modig och tänka att alla spöken stannar kvar under sängen. Bara för att hålla sällskap. Mooooo ha ha

Mitt Island: är mycket men inte en språkbegåvning på en millisekund

Hmmmmm….jo men så att. Vad sägs om bil-tv. På isländska? Jättelänge.

Jag som testat säger tummen ner. Andra förslag och bud? 1. 2. 3. Nej. Det blir tummen ner.

Voilà och tur för mig så byttes programmet till Pretty Woman med Julia Roberts och Richard Gere. På engelska. Wiiii hoooo. Nostalgitripp och ett språk jag förstår. På samma gång. I Gamla huset som jag stormtrivs i. Bästa av allt. Lucky me. 

Bjussar på lite nostalgitripp-sång för att svinga till det

Pretty Woman
Pretty woman, walkin’ down the street
Pretty woman the kind I like to meet
Pretty woman I don’t believe you, you’re not the truth
No one could look as good as you, mercy
Pretty woman won’t you pardon me
Pretty woman I couldn’t help but see
Pretty woman that you look lovely as can be
Are you lonely just like me
Pretty woman stop awhile
Pretty woman talk awhile
Pretty woman give your smile to me
Pretty woman yeah, yeah, yeah
Pretty woman look my way
Pretty woman say you’ll stay with me
‘Cause I need you, I’ll treat you right
Come with me baby, be mine tonight
Pretty woman don’t walk on by
Pretty woman don’t make me cry
Pretty woman don’t walk away, hey, OK
If that’s the way it must be, OK
I guess I’ll go on home, it’s late
There’ll be tomorrow night, but wait
What do I see?
Is she walkin’ back to me?
Yeah, she’s walkin’ back to me
Oh, oh, pretty woman.

Mitt Island: Hej då traktor

Fin vy. En trotjänare. En slitvarg. En som gett sitt liv åt att bruka. Nu har den gett upp. Sagt stopp. Nu är det tack och good bye. 

Oavsett är det väldigt vackert att se gamla traktorer. De bär på så mycket av minnen, förväntningar, framgång och fall. 

Så är ju maskiner just maskiner. De kan inte tala. De kan bara dö. Och med sig tar de en livs skatt av kunskap. Adios amigo. Låt ditt skrot återanvändas till nya maskiner. 

Mitt Island: stallet är så fint

Eftersom en del (hmmmm…kan vara en som jag råkat lyssna på = ingen megabra kvot för en regel och slutsats) verkligen skrivit ner stallen på island som mer baracker än stall. 

Hur som helst, så eftersom denna någon nu tydligen blivit någon form av guide i min förväntan av fallfärdigt, barackliknande uthus till stall. Så blev min reaktion ett tjolahopp tjolahej. Stallet är ju minst i samma nivå som vilket svenskt toppstall som helst. Finns inget av Barack där. 

Topp topp avel. Välridna, mjuka, musklade hästar. Bra anslutning till en liten inomhusbana. Bra utrustning med sadlar och träns. Alla rider med hjälm. Stora hagar. Bra grovfoder. Några får Krafft. Alla hästar är uppfostrade och trevliga att hantera. 

Så på den här gården är det ordning och reda. Enkelt. Snyggt. Trevligt. Hästarna trivs och då är det lätt att trivas som ryttare. 

Mitt Island: Går bra att vakna till den här utsikten fler gånger


Gamla huset är mitt hem här på gården. Samma hem som jag delar med så så så många andra. Delar med alla de som begåvat nog åker till Island och till Minni-Reykir på semester. Vi delar minnen, utsikt och en längtan tillbaka till det Gamla huset. 

Gamla huset innehåller allt man önskar. Det finns sängar, kök, dusch + badrum och ett vardagsrum. Det är enkelt och bra. Inte massa tjiffs tjoffs som samlar damm. Nej, mer av allt du behöver på riktigt. 

Och som toppingen då en utsikt ’to die for’

Hela berget bara skriker ut – fast som i en tyst svepande viskning av högsta kraft: Let me entertain you! 

Hell is gone and heaven’s here
There’s nothing left for you to fear
Shake your arse come over here
Now scream
I’m a burning effigy
Of everything I used to be
You’re my rock of empathy, my dear
So come on let me entertain you
Let me entertain you
Life’s too short for you to die
So grab yourself an alibi
Heaven knows your mother lied
Mon cher
Separate your right from wrongs
Come and sing a different song
The kettle’s on so don’t be long
Mon cher
So come on let me entertain you
Let me entertain you
Look me up in the yellow pages
I will be your rock of ages
Your see through fads and your crazy phrases yeah
Little Bo Peep has lost his sheep
He popped a pill and fell asleep
The dew is wet but the grass is sweet, my dear
Your mind gets burned with the habits you’ve learned
But we’re the generation that’s got to be heard
You’re tired of your teachers and your school’s a drag
You’re not going to end up like your mum and dad
So come on let me entertain you
Let me entertain you
Let me entertain you
He may be good he may be outta sight
But he can’t be here so come around tonight
Here is the place where the feeling grows
You gotta get high before you taste the lows
So come on
Let me entertain you
Let me entertain you (let me entertain you)
So come on let me entertain you (let me entertain you)
Let me entertain you (let me entertain you)
Come on come on come on come on
Come on come on come on come on
Come on come on come on come on
Come on come on come on come on
Come on come on come on come on
Come on come on come on come on
Let me entertain you
Let me entertain you
Let me entertain you
Let me entertain you
Let me entertain you
Let me entertain you
Let me entertain you
Let me entertain you

Mitt Island: Vägen upp

Det går att stanna i Reykjavik. Bara bli i en stad som bubblar av allt. Leva livet till 200 procent. Njuta av staden vid vulkaners fot, vid himlens början där havet bryts av Islands böljande skepnad. 

Det går att fångas av The Iceland Spirit. Samma Spirit som finns på Bali. The Bali Spirit. Den som höll mig kvar vecka efter vecka och lät mig återkomma år efter år. Där och då när jag var så ung som en lärka och levde av Bloody Mary. Enbart för att det är den bästa mixen av mat, grönsaker och dricka i ett. Liksom tomatsoppa, selleri och vodka. Hur fel kan det bli?

Idag är jag äldre. Nu låter The Spirit mig få följa med upp till Nordlandet. Låter staden gå över till böljande öppna fält som blir månlandskap som bryts av det vilda vattnet som går över till mindre bebyggelse. Som kantas av hästar, får, gårdar och fotograferande turister. Sen tar de öppna vidderna vid som kramas om av magnifika, snöklädda berg. 

Det är en tavla. 

Det är en omålad kanvas som talar sitt levande språk. 

Det är allt det du vill se på näthinnan när du blundar.

Det här är Island. Det här är den fina vägen upp till Minni-Reykir

Mitt Island: Resfeber. Förväntan. Redo för en meny av nygrillad säl

Allt började med ett messanger. Eller nej, allt började för 4 år sedan med en liten ullig fluffig helt underbar Islandshäst som hette Heukur. Han var allt man vill ha i en häst. Frånsett att en häst blir gammal och kan få kolik. Shit. Sörjer honom fortfarande. Han bjöd på min första tölt. Som jag inte uppskattade. Var livrädd. Men omvändes till att älska tölt. Älska känslan av frihet, viktlöshet och total taktkänsla.

Sen flöt allt på. Fler hästar. Fler islänningar. Större kontaktnät. Bloggen blev global. Här är vi nu.

Jag är en natt ifrån flyget mot Reykjavik på Island med Icelandair från Köpenhamn.

Vad hände? Jo, jag fick ett messanger. – Hur går det med Ægir?

Shit. Stoppa tiden. Blodet fryser. Planeterna krockar. What??

Vem undrar? Vem frågar? Vem bryr sig om en nobody som mig med en crazy Horse?

Jo då så att bara typ en av världens genom tiderna främsta tränare. Vunnit Landsmót. Tävlat VM. Topp avel. Hela tjosan svejsan. Typ Yoda. Nej. Exakt Yoda. Fast på Island.

Okej. Yoda. Yoda lyfter luren och knappar in en undran. Ett intresse av hur det går med mina hästar.

Shit pommes.

Jag. Starstruck. I chock. Förvimsad.

Jag svarar helt isländskt. Lite märkligt. En tummen upp-emoji.

Får svar: Jag har ridit hans pappa. Jag känner igen din häst.

-Du måste få känna hur en häst ska kännas i munnen. Han är för hård. (Jag = ja, no shit att han är…) Jag måste få visa dig.

Jag: okej.

Vänta. Säger Yoda precis det jag läser? Ska Moi. Jag. Få lära mig av Yoda? Och av hans hästar? Att det är den pusselbit som saknas i min röda tråd? Att pusselbiten att hitta känslan bara kan fångas av The Spirit på Island?

Allt mitt i kallaste november. Vad packas ner: yllesockar, overall, ylletröja, yllemössa och yllevantar. Svenskan är redo för istiden. Att inta istiden som en riktig viking. (Ps. En viking med mascara och eyeliner – lite ordning och reda får det vara även om det är istid. Så det så.)

Samtidigt som jag i text ska få presentera ‘Mitt Island’ ‘Ditt Island ‘Vårt Island’

Ps OM det blir problem med WiFi och data osv så kommer allt på samma gång när jag landar på onsdag. Eller så kommer det lite läsglädje åt gången. Den som hänger med får se!

Så Let the Show Begin. Eller som Freddy Mercury hade sagt: The show must go on

Empty spaces, what are we living for
Abandoned places, I guess we know the score
On and on
Does anybody know what we are looking for
Another hero another mindless crime
Behind the curtain in the pantomime
Hold the line
Does anybody want to take it anymore
The show must go on
The show must go on
Inside my heart is breaking
My make-up may be flaking
But my smile still stays on
Whatever happens I’ll leave it all to chance
Another heartache another failed romance
On and on
Does anybody know what we are living for
I guess I’m learning
I must be warmer now
I’ll soon be turning round the corner now
Outside the dawn is breaking
But inside in the dark I’m aching to be free
The show must go on
The show must go on, yeah
Ooh inside my heart is breaking
My make-up may be flaking
But my smile still stays on
Yeah oh oh oh
My soul is painted like the wings of butterflies
Fairy tales of yesterday will grow but never die
I can fly, my friends
The show must go on, yeah
The show must go on
I’ll face it with a grin
I’m never giving in
On with the show
I’ll top the bill
I’ll overkill
I have to find the will to carry on
On with the
On with the show
The show must go on
#icelandair #loveiceland #iceland #icelandichorse #blogger