Wow! Vilka förebilder

Läste den här artikeln på hippson.se och blir så glad! Tänk om alla inackorderingar och gårdsägare kunde tänka så. Man talar MED varandra och inte OM varandra. Man är ett team i vått och torrt. Ljuvlig läsning. Och kopiera tänket till ditt stall 😁

Här samsas proffs- och hobbyryttare: ”Vi pratar med i stället för om varandra”

På Lejondals gård i Bro, några mil nordväst om Stockholm, satsar man på dressyr. Här samsas svårklassryttarna Nina Bengtsson, Martin Ågevall och Siv Birgersson med hobbyryttare – och bakom satsningen står dressyrentusiasten och entreprenören Lou Talamo Engkvist.

Text: Natalie Lindholm

Varför envisas vi med att bygga murar ryttare emellan, när vi har så mycket att lära av varandra? På Lejondals gård är det öppna armar som gäller. Lou Talamo Engkvist förklarar att konceptet att kombinera proffsryttare med hobbyryttare är ett medvetet val, som har visat sig fungera över förväntan.

– De som har ridningen som hobby stimuleras väldigt mycket av proffsryttarna, det blir helt enkelt en bra kompott av det hela tycker jag!

Foto: Natalie Lindholm

Varsam upprustning<
r 1994 köpte Lou och maken Stig Engkvist Lejondals gård, de började varsamt att renovera och bygga till.

Gårdens historia sträcker sig så långt tillbaka som till 1500-talet. En del byggnader står här sedan början på 1900-talet, men i stället för att riva och bygga nytt valde paret att bevara den gamla strukturen i byggnader och gårdsbild. 
När vi byggde till ridhuset var jag till exempel noga med att det inte fick störa gårdsstrukturen. Allt vi gör här är väldigt genomtänkt, säger Lou.

I dag rymmer anläggningen 47 hästar, men uppdelningen på tre stall gör att det trots allt råder lugn och ro i stallgångarna. Visste man inte bättre vore det lätt att tro att här faktiskt bara finns några få upptagna boxar.

Egentligen finns det gott om plats för ännu fler inackorderingar, men Lou har medvetet valt att hålla hästantalet nere. 
Det dagliga arbetet med hästarna måste fungera smidigt, menar hon.

Känslan och gårdsbilden har bevarats…

… även i det nyare ridhuset. Foto: Natalie Lindholm

Försöker hålla nere hyran

En annan viktig del i verksamheten är nämligen sammanhållning och samarbete. Att alla inackorderingar hjälps åt med den dagliga skötseln och att alla fungerar tillsammans är ett måste.

– Ridsporten är en individsport och det kan vara svårt att hitta lagandan på en anläggning. Det finns en del mindre trevliga stall faktiskt, men vi försöker anstränga oss och har som regel att prata med varandra i stället för om varandra. Hos oss har det fungerat väldigt bra hittills, säger Lou.

Att man anordnar lagtävlingar och event tror hon bidrar till den så viktiga lagkänslan. Och det faktum att alla hjälps åt och sköter sin del gör också att boxhyran inte alls behöver vara lika hög som i andra stall i området. 
Den låga hyran är delvis ett sätt för mig att stödja ridsporten, förklarar Lou.

Hon har alltid haft en passion för dressyren och erkänner med ett skratt att hon en gång i tiden faktiskt ville bli bonde. I själva verket kommer hon från affärsvärlden och har arbetat som revisor på börsbolag, samtidigt som hon alltid har ridit. Om än på hobbynivå.

Deläger flera hästar

I dag är Lou delägare i några lovande unga dressyrhästar. Bland annat stoet Romeona (e. Don Romantic – Briar) som ägs tillsammans med Martin Ågevall och som under 2017 var en av Sveriges bästa sexåringar. Samt Retina, född 2014 (e. Skovens Rafael – Quarterback), som matchas mot fyraårschampionat. 
Det här är ett experiment, säger Lou skämtsamt om unghästen hon äger ihop med Nina Bengtsson.

– Vi köpte henne och en till som föl och jag vill se hur väl man egentligen kan se på ett föl hur hästen blir som vuxen. 
tt anläggningen skulle ha en tydlig dressyrprofil har alltid varit självklart, även om här faktiskt finns en mindre hoppbana också. 
Hoppryttare och dressyrryttare vill ha olika underlag och vi anstränger oss för att ha riktigt bra underlag här. Därför håller vi oss till dressyr, förklarar Lou.

”Experiment-hästen” Retina köptes som föl. Foto: Privat

Fantastisk läromästare

Dottern Åsa Talamo har tävlat svår dressyr och den gamla tävlingshästen Cartier, ”Calle” – som gjorde entré på Lejondal för imponerande 23 år sedan – har faktiskt tidigare bland annat gått i Scandinavium med Louise Nathhorst och har ridits i Globen av Tinne Vilhelmson Silfvén. I dag är han halvpensionär, men Lou rider honom i skogen.

– Han är 28 år gammal och jättefräsch! Calle slänger aldrig av och är perfekt för mig att rida ut på nu när jag ”åker häst”, som jag brukar säga, avslutar hon med ett skratt.

Kort om Cartier (”Calle”)

Med Lous dotter Åsa Talamo har Calle bland annat gått lag-SM och Nordiskt mästerskap. Ekipaget har startat Svår B:1 och fram till det att Calle var över 20 år tävlade de upp till Intermediaire.

– Han var då äldst på tävlingsbanorna och jag trodde att det var en lagom ålder för att trappa ner. Men det visade sig att Calle fortfarande, åtta år senare, är fantastiskt spänstig. Han är än i dag en häst som träningsmässigt ger mycket tillbaka, berättar Åsa.

Utöver sina tävlingsmeriter har Calle även gjort intryck på tävlingsbanorna genom att skena, gå omkull samt inleda ett dressyrprogram med att stanna för en riktigt lång kisspaus.

https://www.hippson.se/artikelarkivet/lifestyle/har-samsas-proffs-och-hobbyryttare-vi.htm

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s