Snabb som en örn – Stark som en Björn

Ibland förvånar jag mig själv. Lite att jag både imponeras och skräms av min enorma styrka. Fast den finns bara i stallet. Inne kan jag knappt lyfta en liter mjölk. I stallet jonglerar jag ensilagebalar som de vore bomull.

Så jäkla märkligt. Igår kväll mötte jag dock min överman. En stor, fet, välpackad bal med analyserat grovfoder. Så välpackad så stråna vägrade röra på sig. Mina frusna fingrar fick inte loss kakorna. Jag bände, drog, vred, svor, fräste. Men icke. Höet satt fastkilat kvar i balen.

Låg halva natten och hela morgonen och bara fokuserade på hö-balen som skulle isär. Så imorse. Med all kraft (och möjligen att den torkat till lite och minskat i omfång) så bara vips. Snygga uppradade kakor, bara att portionera ut till hästarna.

Tänk om de förstod hur vi sliter för deras överlevnad? Ligger på natten och drömmer om och samlar kraft för en attack mot fodret. Allt för att de ska få det bästa.

Well, en gång stall-tjej, alltid stall-tjej. Det liksom ligger som ett DNA i blodet. Att aldrig ge upp. Att alltid kämpa lite till för sina fyrbenta älsklingar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s