Det var över ett år sen jag mockade ur transporten med så lätta ben och rosetter på sol-skärmen

Faktum är att mitt tävlande blev sån pannkaka och Ægir och jag var bara dåliga clowner så våra tidigare rosetter landade djupt ner i en låda. Vi tog ett år off för att hitta oss själva och vårt samarbete som ekipage.

Nu börjar vi om. Vi startar året med att lita på varandra. Jag ska lita på Ægir. Han ska lita på mig. Och vi ska ha en realistisk målsättning. Vi ska gå bestämd/avsedd takt, tempo och gångart. Vi ska göra så gott vi kan. Vi ska ha roligt! Tillsammans.

Idag nådde vi målet med råge! På första starten på över ett år. För inte nog med att vi tog oss vidare till semifinal. En semi där allt kändes så wow. Det gick att öka, minska och Ægir bar mig. Känslan var så fin. Till finalen kom vi och kämpade väl. Ægir och jag blev lite trötta. Han blev Ferdinand och vågade inte gå in på arenan. Sen blev det lite dragkamp, lite för springigt och vi tar med oss att vi måste konditionsträna. Så upp på Kullberg och köra intervaller. Med mer kondition så räcker vi längre.

Men ändå. Idag är jag nog den i särklass lyckligaste ryttaren i typ hela universum. Över vår hedras värda 7e plats av typ vad var det 40 starter i vår klass? Jag älskar min alldeles för stora, alldeles för snygga, alldeles för diviga, alldeles för starka, alldeles för tjocka älskade Islands-kille.

Du är en stålle-pålle Ægir men du har tagit mitt hjärta med storm. Sen stampar du ju ner det i leran var tredje dag (eller ännu oftare) men strunt i det idag. Nu är nu och jag är så glad över dig. Tillsammans fixar vi våra svårigheter.

Kanske för att du bjussar på hela dig och är en alldeles urtjusig Enhörning. Bär min lilla Billie varv efter varv i skritt och trav. Du är så knasigt mångsidig och ändå så ensidig. Du är besynnerlig och ett dagligt mysterium. Men du gillar att vara barnhäst. Då är du trygg. Tack min vän. Tack att du väcker och bjuder mina döttrar på hästintresset.

Coco fick ju så föredömligt glädjande rida Lottas härliga Thora. Thora visade verkligen framfötterna och att hon är redo att tävla i lite större sammanhang. Får väl se om Thora står på startlinjen under våren.

Så fick min Prinsessa Rakel göra premiär på banan. Hon är urcoolast i världen. Hoppade lite för skyltarna som så läskigt tjoade ut nåt budskap om att köpa täcken och höhållare och annat bra att ha. Men hon lyssnade framåt. Töltade. Travade. Tja. Bara klockrent. Okomplicerat framåt. Söt som socker. Det var så klart jättefina unghästar med så någon final var otänkbart och helt orealistiskt för Rakel idag. De andra hade verkligen kommit jättemycket längre i sin utbildning.

Vi tar med oss känslan från idag. Finns nog inget direkt jag vill ändra på eller är missnöjd över. Det är mer långsiktiga saker. Mer styrka. Stadigare. Mer fram. Bättre balans. Allt det som kommer efter hand man övar mer. Ingen Quick fix. Hennes känsla och inställning inne på banan var helt rätt. Vi jobbar vidare på samma sätt så kommer allt efter hand.

Det jag tar med mig mest är det obeskrivliga stöd jag känner från er alla. Så fint alla berömmer, hälsar, ler, kramas. Det är så fantastiskt roligt och mer värt än alla rosetter i världen. Jättetack för allt. Ingen nämnd, ingen glömd. Det blir en sån kollektiv digital mega-super-duper-kram. Ser fram emot nästa tävlings-tränings- och uterittsdag tillsammans!

Grymt jobbat teamet runt Islandshästens dag och tävlingens 20-års jubileum.

Ps F’låt glömde att lämna tillbaka nummerlapparna… Går det att ordna i efterhand?

#islandshästensdag #icelandichorse #minahästarärbäst #love #trust #bästavän #inteutanminkompis #tillsammansövervinnerviallt

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s