Vad är kärlek egentligen?

Min högsta önskan är att alla svarar nej på frågorna.

– Får din häst dig att se ut som en clown?

– Får sin häst dig att fundera över existensiella frågor som WHY? Till allt.

– Får din häst dig att gå över brinnande kol för vatten?

– Får din häst dig att kriga, gråta, blöda och kämpa till världens ände?

Självklart inte. Att ha häst är kul! Kul! Kul! Glädje och julafton även om det haglar, regnar och är orkan på samma gång. Häst-glädje. Nu har vi så roligt.

Kommentarer rinner av som vatten på en gås. Kul. Glädje. Häst är bäst.

Eftersom jag äger Rakel och Hermès från Backome. Eftersom jag umgås med Gledi och Appache så vet jag att häst är fest.

Men så äger och lever och tja, allt annat jag med Ægir fra Kringeland. Han stämmer inte in med nej på en enda fråga. Han är mitt stora JA!!! JA jag framstår som en clown. JA WHY? wHY? WHY? När och var är världens ände? Var är änden på repet?

Men okej. Jag ser konstant ut som en liten förvirrad clown. Ægir som den stora svarta besten.

Så vad är då kärlek? Vad finns det att älska i ett spektakel? I en komplett knasig, något för dagen rund och väldigt speciell kille.

Det enkla svaret är – Ingenting. Kör till slakt. Lägg ingen tid på det trynet.

Men jag liksom älskar honom… Varför? Jag vet inte. Vet ni. Jag vet inte. Mitt enkla svar är – Jag vet inte.

Varje dag ser jag in i hans sammetssvarta ögon. Försöker läsa svaret. Tolka gåtan. Lösa problemet. I tre år har jag försökt att förstå. I över 1000 dagar har jag undrat, vridit och vänt på pusslet. Men jag löser det inte.

Svaret på ekvationen svider. Ægir är stor. För stor. Jag är liten. För liten.

Det svider. Det smärtar. Men faktum kvarstår. Vi är inte en match. Vi är ett udda par som inte ska vara ihop. Våra fysiska förutsättningar skapar problem. Massa problem som inte borde finnas. Massa tårar, blod och svett helt i onödan. Jag kan inte bli större. Ægir kan inte bli mindre.

Vad gör man? Jag älskar min häst. Han gillar mig så mycket han tillåter sig att älska en människa. Jag behöver råd. Hjälp. Vägledning.

Ægir är mitt allt. Jag hans. Men vi är inte en match. Hur vi än önskar så är vi inte ler och Långhalm. Yin och Yang. Yoko Ono och John Lennon.

Vi är motpoler. Rent fysiskt. Fysiska motpoler. Men emotionella medpoler. Positiva poler.

Damn. Det här är tungt att bära. Tungt att veta. Tungt att säga. Bara kärleken till min äkta vän får mig att erkänna. Att sträcka ut en hand. Att fråga, vad gör jag? Vem gör? Vad gör? Hur tänker jag?

Hjälp.

Kram ❤️

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s