Check. Reality-check. Check again.

Hermès från Backome. 1a kursen på över ett år. 1a gången på en evighet utanför gården. Snacka laddad matte. Över-pepp. Super-nervös. Vad ska hända? Är han fin eller tror jag bara det? Är han lat? Tjock? Gapar han? Bara grisepass? Vinterpälsen är kvar – hur loppig är han?

Tusen tvivel. Tusen tankar. Tusen gånger om stålsätter mig mot kritiken. Han känns fin. Men är han fin? I mina ögon är han fin. Tror jag bara att han är fin? (Obs!! Inte VM-häst. Utan fin ridhäst)

Resan går bra. Sitter upp. Han känns fin. Skrittar fram. Hermès är oberörd. Ny plats = Nemas problemas. Han påverkas inte av omgivningen. Han är ganska den samma som hemma. Lite mer tittig men nja, väldigt lite. Knappt ens värt att nämna lite tittig – som en normalt levande häst mer tittig.

Beskriver honom för Anna och hör mig själv bara använda ord som lat, bekväm och grisepass. Fare well, vi får tölta lite. Och nu helskotta ska han fram. Inte vara lat. Messi flyger fram i tölten. Springer för glatta livet. För. Messi är inte lat. Inte bekväm. Går inte i grisepass. Han är en helt jättefin, otroligt lättlärd, trevlig 6-åring.

Det är jag som ber honom att springa lite för snabbt. Messi är så hygglig så han gör ju allt man ber honom om. Tio gånger om. Mjukt. Varmt. Vänligt. Han bråkar inte och stretar emot. Han lyder minsta lilla vink.

Kurs-publiken liksom gapade. Eeeeeh om det DÄR är en lat häst. Vad är då alla andra hästar?? Det där är en pigg häst. Inte galet över-skotts-energi-spränga-staket-pigg. Utan kontrollerbart pigg. Går att variera tempo, gångart, starta och svänga. Trevlig och fin form.

Anna får ändå rätta mig i min helt upp åt väggarna felaktiga beskrivning av min häst. Min känsla av att han är fin är helt rätt! Min beskrivning av honom helt fel. Jag måste våga lita på min känsla. Känns min häst fin så är den fin. Min fina häst måste få känna att han är fin. Han gör ALLT för oss. Tittar med sina sammetssvarta ögon. Och ger allt han har. Han är så fin. Bra som han är.

Sen har vi saker att jobba med. Självklart. Han är inte klar. Han är i starten av sin utbildning. Men han är jätte-jättebra så som han är nu. Så stolt över dig min (sorry…Cocos) Hermès.

Coco ringde självklart under lunchen för att dubbelkolla att jag tog hand om hennes älskling. Hon är väl okej med att jag lånar honom. Men njae, måste ändå dubbelkolla att han sköts om till två tusen procent. Promice Promice – Sköter honom så bra som det bara går. Jisses, en vågar ju inte lägga ett hårstrå fel på Cocos häst.

Men okej. Mer tro på känslan. Våga lita på sin egna känsla. Ha lite mer förbaskad självkänsla i ridningen människa. Andas ner i magen så hästen får en ärlig chans att slappna av. Och ha förbaskat kul! Skratta och ha roligt. Hur fel kan det bli? Felen går att rätta till. No worries. Och kursa oftare med Hermès. Ta ut honom och kolla av läget lite och vara stolt över honom.

Ha en grym lördag 🧚‍♀️

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s