Exakt nu vill jag stoppa tiden – den här känslan vill jag njuta av – en bra stund till

Har fjärilar i magen. Helt vilda, flaxande, mjuka fjärilar som flyger rundor. Mina hästar är bäst. Sabina hjälper oss att bli bäst. Alla kurs-kompisar hjälper oss framåt. Ni är alla så bäst. Och väldigt roliga. Lite galna är ni också.

En förträffligt lysande dag är till ända. 10 sprakande ekipage har kämpat på banan. Alla så strålande med helt olika behov. Sabina plockar fram alla ens lik ur garderoben (inga går att smussla undan…) sen fixar hon skickligt till det så liken får liv. Sim salabim – problemet är löst. Coolt.

Jag är en smula emotionell just nu. Så klart över Ægir. Alltid Ægir. Han äger mitt hjärta – stampar ner det i leran – höjer det till himlen. Idag var han beyond himlen. Älskade svarta stålle pålle. Idag var du – shit – idag dansade vi. När allt stämmer och vi pratar samma språk. Då är du bäst. Bäst. Bäst.

Allt handlar om mig. Om jag gör rätt. I exakt rätt millisekund. Om jag tänker rätt. Sitter stilla. Andas. Då dansar vi.

Minsta jag ger en otydlig signal så havererar dansen. Så känslig är han. Min älskade svarta buse. Du gör det inte lätt för mig. Men du får mig att sväva, flyga, dansa och det är väl det jag älskar med dig. Du ger mig allt – när jag ger dig allt. Ähum…du ger mig även inget – när jag ger dig allt. Men det tänker vi inte på idag!! He he he

Rakel var som alltid min prinsessa. Hon är inte plättlätt. Ingen mes. Hon har humör. Men hon har inget stökigt bagage så på så vis är hon ju lättare.

Vi jobbar på. Vi jobbar vidare. Hon kan bli hur bra som helst. Matte måste bara lita lite mer på sig själv. Vara lite mer konsekvent. Men vi är på G. Vi har roligt!

Kan vara så att vi anmäler oss till en lite större tävling i oktober. I unghäst-klassen. Ska sova på saken. Är sugen. Ska bara våga. Rakel är klar. Men är jag det? Blä. Jag och mina kassa nerver.

Hermès och Coco kämpade på bra. Rättelse. Coco kämpade på bra. Messi var på sitt sämsta humör. Man ska aldrig skylla på hästen. Men jo, idag var han en sur gammal citron. Sånt är det. Även den gladaste och mest positiva kan helt uppenbart ha en dålig dag. Iaf en dålig timme. Han ville verkligen inte springa.

Men vi måste hitta en sadel som passar Coco. Hennes är för stor!! Hon kan inte skänkla på. Jakten och sökandet har börjat. Känns som vi bör agera hyfsat snabbt. En passande sadel är ju bra – en där hon inte vinglar runt och hellre rider barbacka.

Så allting gott – mer att vi verkligen vill ha mer. Hela tiden. Bara mer av sväva, flyga, njuta, skratta. Mera rida. Mera umgås. Mera kurs.

Stort tack alla för idag! Ni är bara så himla bäst. Allihop. Vi ses snart igen.

Kram och söndags-kvälls-hej

Ps Det är inte jag som valt färgen på den rosa fluffiga grimman. Enough Said. Peace out.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s