Under flitens lampa skapas miljontals idéer

Min hjärna kokar över av nya idéer. Små. Stora. Och mitt emellan. Jag vill göra allt. Skapa. Tänka. Ändra. Förbättra. Göra stort. Göra detaljer. Leka. Leva. Vara i boxen. Utanför boxen. I nuet. I dåtid. I framtid.

Gränsen mellan geni och galenskap är tunn. Försöker med livboj, flytväst och säkerhetsbälte hålla mig kvar i geni. Ibland blir det slippery slope och lite tokigt. Då får man ta nya tag och på det igen.

Oftast blir de nya tagen hittade i stallet. Som bomull och balsam och ljuva sånger på samma gång. Sanna mina ord.

En person sa till mig att – dina hästar är så präglade av dig så du kommer aldrig kunna sälja dem. Ingen annan kommer kunna hantera dem.

Så är det nog. Kanske inte Rakel och Hermès. De är ändå att se som normala. Väl? Men med Ægir är det nog så. Att han är så präglad av mig så det är det han förstår.

Tänkte på det idag. Jobbade med Rakel och Ægir från marken. Gör det ofta. För att hitta en intressant dialog med dem. Först hade jag lite pampering med dem. Testade nya Miracle Groom från Showsheen, hovolja, Foxfire pälsglans och lite annat gottis. Mycket pyssel och fix. Rakel älskar det! Hon kan stå i stallgången i timmar om det bjuds.

Ægir är osäker. Han är okej med hovolja. Pälsglans i svansen är okej. Miracle Groom i manen är lite stressigt. Det låter från pumpen. Inte högt. Men där är ett ljud. Ett pump-ljud. Jag vet – jag känner honom. Jag vet att den typen av ljud är stress. Så – ska jag strunta i det? Eller öva honom?

Japp. Öva. Öva. Öva. Han är precis sån. Han får aldrig komma ur en situation. Han måste ta sig genom och klara varenda litet ytte pytte moment. Det måste vara vinst varje gång.

Om det så är duschen, transporten, ovalbanan, en traktor eller you name it. Varje gång. Det måste vara vinst varje gång. Annars hamnar vi i klistret.

Så tillbaka till den röda tråden nu. Jo, precis. Markarbete och gränsen mellan geni och galenskap. Jag personligen tycker ju att man ser hästen bättre från marken. Ser om geni-lampan är på eller av. Om den är på, lyser starkt och klart. Ja, då är det lätt att bara trippa på. Kanske tom avsluta passet. För sitter allt som en smäck så är det ju toppen med det.

Om den däremot är av. Om genilampan hänger som en tom, tyst, mörk säck – ja, då får man krusidulla fram nya idéer på hur man ska tända lampan. Hur lampan ska fyllas upp av roligheter så den återigen skiner starkt och klart.

Lite så är det. Genom att få fram alla de där millisekund snabba idéerna och lösningarna så kommer man lite fram, nåt mer steg fram och nåt bak och sen fram igen. Lysande fiffigt.

Både Rakel och Ægir hade geni-lampan tänd idag så det blev 2 ganska korta men lysande pass. Båda var kalas! Jätteduktiga.

Så har startlistor kommit ut till lördag. Rakel och jag rider T8 och V5. Jag är redan super-duper-mega-nervös. Rakel är lugnet själv. Jag har vad man skulle kunna säga ‘riktigt dåliga tävlingsnerver’. På gränsen till sjukligt dåliga tävlingsnerver.

Jag litar helt på Rakel. Hon känns fin. Jag däremot. Ett litet nerv-vrak.

Så, för att använda en livboj, en flytväst och ett säkerhetsbälte om dagen fram till lördag så ska jag vara en copycat. Min idé är alltså att vara copycat och göra som Rainbowdash. Lägga mig på en fluffigt moln, blunda, njuta, andas, le. Sen. Sen ska jag bara gå in på banan och rida. Precis så som man gör när man är bästis med en helt egen My Little Pony 🦄

Ha en fin vecka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s