När Grönt är bästa Skönt

Fina Rakel 🌟

Du har framtiden för dig. Men idag var du begåvad och talade om att

– Nej, matte. Jag orkar inte mer det här året. Nu måste jag få semester. Jättelänge.

Min fina Prinsessa. Med all talang i världen. Dessutom söt och vänlig. Lätt för alla sina 4 gångarter. Mjuk och fin. Jättehärlig att ha med på äventyr.

Idag var däremot allt omöjligt svårt. Ingen gångart var lätt. Inte ens att gå från transporten var lätt.

Vi tog oss genom 4-gången och fick väldigt generöst betalt för en väldans svår resa. Ingenting var lätt eller flöt. Det var långt från vår normala harmoni och samspel.

Vi blev belönade med en 5e plats av alla som deltagit i cupens alla omgångar. Det känns skönt även om prestationen i sig för en 5-årig Rakel att ta sig till 2 A-finaler i riktigt begåvat sällskap är nog i sig.

Eftersom det finns en möjlighet att stryka sig av en anledning. Eftersom ingenting kändes så väldans härligt idag. Det kändes svårt och utan framåtbjudning. Jag kände inte igen min häst i ett enda moment. Därför valde jag att tacka för kaffet och strök oss från tölten.

Att stryka oss. Åka hem. Och ladda för 2019 känns helt rätt. Min Rakel är för värdefull för mig för att tävla med fel förutsättningar. Finns inte viljan framåt när startsignalen går så finns den inte. Hon är en pigg och glad tjej. Idag var hon inte det…

Behövs inga djupare analyser, psykoanalyser eller alarmerande doktorsutryckningar. Tvärt om. Medicinen är semester. En paus för en ung häst. Precis så som det är. Precis det hon får.

Så stort tack för idag! Tack Helgagården och osthuset och alla väldigt givmilda sponsorer! Jättetack och ödmjukaste kramar för allt stöd och alla heja-rop. Jag känner alla värmande kramar vi fått, får och hoppas få även framåt.

Extra kram, puss och Grymme-Grymt till My och Jór som red till med personbästa!! Ni är magiska ihop.

Extra kram, puss och tack Ida. Du är ett sant stöd – en vän med hjärtat på rätta stället.

Nu ska jag mumsa vinnar-ost och kex från osthuset.

Rakel som redan anammat sitt höstlov – helt glömt dagen – återkommer till våren – hör jag hela vägen in hit nynnandes:

LUFFARVISAN

Se på luffarn som går där på vägen,
se på luffarn Guds lille fyr.
Så snart som det blir vår
går han ut och går
för att söka sig äventyr.

Han går så långt som vägarna räcker,
han har en oro och en längtan i sitt blod.
Och när som sola skin
då far vanvett i’n,
det är det som ger honom hans mod.

Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som
nånting ropar; – Kom!,
i hans galna luffareblod.

Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som
nånting ropar; – Kom!,
i hans galna luffareblod.

Se på luffarna som går där på vägen,
se på luffarn Guds lille fyr.
Nog blir han trött ibland
och då tänker han;
”Varför söker jag äventyr?”

”Varför måste jag vandra och vandra,
det finna så många klokare bestyr.
Så varför ska jag då
bara gå och gå?
Jag kanske vandrar åt helsefyr.”

Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som
nånting ropar; – Kom!,
i hans galna luffareblod.

Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som
nånting ropar; – Kom!,
i hans galna luffareblod.

Text: © Astrid Lindgren / Musik: © Gösta Linderholm

Skrevs till filmen ”Rasmus på luffen” som kom 1981, regisserad av Olle Hellbom. 

Vi ses och hörs och trevlig söndag!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s