Grupp-våffla och 3h non stop Samba

Hellre äta våfflor tillsammans än oxfilé ensam.

Ensam är man ju aldrig när man kan lasta sin Islandskille-bästis och möta upp säkert 20-25 andra ekipage för en lång fartig tur genom Pålsjö skog och Sofiero. I strålande svalkande och värmande höst-sol.

Den sista galoppen där Ægir flyger fram genom naturen – lätt, snabb, samlad. Den går till historien som en av våra finaste stunder tillsammans. Han är grym på galopp. Vi vill aldrig att det ska ta slut.

Pitstop på mitten och frasiga, nygräddade våfflor med grädde och sylt. Mums! Hästarna fick hämta andan och vila en smula.

Gladast idag blev jag när en ny kompis kom fram för att tanka lite ny energi. Vi pratade ihop oss på tävlingen här om sistone. Hon kände sig ledsen och vilsen med sin häst – så som vi alla gör mellan varven. Med olika vilsna vägar men känslan är den samma – hur ska man hitta den röda tråden igen? I letandet efter tråden kan man få för sig att man förstör sin häst. Att den tappar för att man rider den dåligt. – Alla de tankarna gör bara spiralen ner ännu mer fartfyllt. Så bort med de tankarna och idéerna!!

Haffi Gislason den så kloka och smarta mannen. Han spände ögonen i mig för några år sen – Han var så ärlig och sa att nej, du kan inte förstöra hästen. Du förstör den inte. Har den lärt sig så söker den fram de minnen och den kunskap som behövs för att räta ut den röda tråden och tuffa framåt igen.

Jag tänker flera gånger om dagen på den meningen – tankar mig med positiv motivation – Jag förstör inte hästen – jag förstör inte hästen. Det är skönt. Jag vet att jag gör mitt bästa. Jag försöker. Hästarna blir inte förstörda. Sen kan väldigt många andra rida mina hästar oändligt mycket bättre – men jag förstör dem inte för det.

Sen går det i perioder, ibland är de i mer eller mindre bra kondition, mer eller mindre styrka, mer eller mindre energi. Men förstörda – nej, det blir de inte. Kapaciteten är kvar oavsett. Bara till att underhålla den efter bästa förmåga.

Blev väldigt varm och glad att ännu en ryttare blev lyft av Haffis kloka mening. Redan idag var hon en gladare ryttare som hade mer roligt med sin häst. Fantastiskt roligt.

Och Samban? När hann jag med att dansa? Hela tiden på ryggen på Ægir. Hela tiden är det en eldig, stark, känslosam samba. Precis som Sindri sa – ha lite mer roligt med honom. Lattja lite – Dansa Samba. Så nu min vackra, svarta prins – nu bjuder jag upp till dans – till lång, lekande Salsa. Tack att du är min älskade Islandskille, min fina Ægir.

Vi får alla tacka Islandshästföreningen Gandur för allt ideellt arbete att dra ihop roliga saker. Idag med flaggan i topp hade vi Lizette och Jeanette. Stort tack! Mums och tack.

Trevlig kväll

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s