Mitt island: Skatten fanns vid vägens slut


Tack alla invånare på Minni-Reykir för dagar som gett tusentals minnen, kunskap, obeskrivligt roliga upptåg och ett island jag aldrig glömmer. Tvärt om. Ett island och en plats jag vill besöka tusen och åter tusen gånger om. Helst och kul vore om du hängde med!
 

Svårt att plocka ut vad som varit bäst. Har inte helt hunnit reflektera över allt. Samtidigt så självklart har ju ridturen genom dalen, mellan de snöklädda bergstopparna på hingsten fastnat lite extra. Magisk, precis magisk tur på en allt igenom magisk häst. Var med och hämtade honom och red hans första tur på gården.

Sen självklart att få möjlighet att rida och öva på sju åtta topp hästar om dagen. Och till det få undervisning och guidning till varenda häst, respektive utmaning och möjlighet. Helt makalöst. Står ödmjuk inför det faktum att jag fick komma och se andra ryttare och att få rida alla fantastiska hästar och att ha fått med mig en oändlig skatt av kunskap. Av väldigt mycket sitsträning. Av oändliga nycklar till att kunna rida fyra och fem gångarter. Av oändlig träningsvärk. Herre jösses. Vet inte vilken muskel som tjoar högst av träningsvärk. Spontant är det en gemensam glädje-kör genom hela min kropp. 

Nu ska jag ’bara’ omsätta allt jag lärt mig till verkligheten också. He he ähum…blir ju lätt… Men jag ger mig på det. Jag vill ha samma känsla när jag sitter upp i sadeln imorgon på hemmaplan. Att kunskaperna blir befästa och att många fler saker börjar funka. 

Tiden har bara rusat och jag som skulle ta 2 miljoner bilder har väl mer eller mindre i all hast fått med kanske 20. Det blev som att livet på Minni-Reykir blev mitt liv. Som att jag bara gled in i gården och livet och började vara islänning. Bara red och hämtade hästar och lämnade hästar och träffade islänningar och diskuterade hästar och lärde mig om hästar och bara liksom adopterades av denna magiska ö för en smula. Lite som på lån. Fast på riktigt. 

Nu på väg tillbaka i verkligheten så vill jag ju bara planera nästa resa. Vill uppleva allt igen och helst ännu mer. Möjligheten finns. Island finns. Hästarna på Minnu-Reykir finns. Tänker kanske nästa höst? Eller till Landsmót 2020? Hand upp om du är intresserad att hänga med. Blir vi ett bra gäng på 6-7 personer så blir det Top notch. Kanske att man ska ha ridit lite (= en bra del) i naturen för att känna sig helt hemma och bekväm där ute. Eller typ världsmästare-balans utan rid-erfarenhet. Det kan också funka. 

Eftersom jag trots ett ganska trivialt lokalsinne hittar med bil från Reykjavik upp till Minni-Reykir så kan vi bara köra upp från flyget. Man kör bara rakt fram, sen på slutet svänger man några gånger, ner för en backe och sen är man framme. Bus-enkelt! 

Och om du och ni åker och jag inte kan. Vilket ju ska ske. Jättemycket ska det ske!! Då kan jag bara rita en liten bilkarta så hittar ni rätt. Plus att gårdens mer än eminenta ägare Egill Þórarinsson så klart hjälper till som guide och den som driver allt. 

Vi kan prata mer om det så allt blir toppen. Plus att du kan få kontaktuppgifter vid mer intresse.

Det finns ett gäng fler inlägg om du kollar bakåt i bloggen. Blev lite allt på en gång nu för täckningen där mellan bergen var väl lite så där kan man säga. Mest skönt tyckte jag. Bra anledning att leva i nuet. Att bara få vara och njuta av allt island hade att bjuda på. 

Det här var en dundrande magisk semester! Oförglömlig. På absolut alla sätt. 

So long. Vackra, levande, böljande ö. Vad du än gör. Fortsätt bara att vara du. 

Ses snart igen!

#loveiceland #iceland #island #icelandair #semester #icelandichorse

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s