Lyder min idol Jens Fredriksson

Blir ju sannerligen bra det här. Får summera Rakels första tid i Kuskstallet hos Stäketryttarna som mer än över förväntan.

Rakel har fått en BFF i Irameja, tjejkompisen i boxen bredvid.

Rakel har tassat på så fint i ridhuset. Bara första tillfället skrämde hon livet ur de 1m högre hästarna. Nu gillar hästarna henne även när hon töltar.

Rakel har charmat hela gården så typ alla vet vem hon är. Alla liksom smälter och får något mjukt i rösten när vi kommer ridande.

Rakel har tagit eget initiativ att lydigt kliva ur boxen innan utetäcket är på. Hmmmm här får vi fila lite på uppfostran så hon väntar in en ‘klart-att-gå-signal’

Rakel har accepterat sitt nya stråfoder som fröken Prinsessan finsmakare på ärten inte tyckte föll helt perfekt i smaken. Men med några små justeringar i foderstaten så är nu hela matkalaset och smörgåsbordet uppmumsat under dygnets fodringar.

Rakel är anmäld till unghästkursen på 3 tillfällen som Viggi så lämpligt lagt här i Stockholm.

Men Jens? Hur kommer Jens Fredrikson in i Rakels liv? Jo, genom att han är så dunderbegåvad i sina uttalanden och i sitt häst-resonemang. Rakel som är en islandshäst med nerv. Det är bra när nerven är kontrollerad och kan användas till jobb. Och dålig när hon ramlar ur ramen och bara är nervig.

Det sista sker mer och mer sällan då hennes ridbarhet ökar. MEN vid uteritt som idag. Eller uteritt. Men uteträning i snön på skogsvägarna. Då blir hon nervig och tappar ramen innan jag får tillbaka henne igen.

Just det här beteendet är inte så ovanligt och Jens har berört det så bra tycker jag. Att man måste ut. Mycket och ofta. För att få kontakt med nerverna. Att man inte kan gömma nerver innanför ridhusets trygga väggar. Tvärt om. Ut en sväng. Ta nerverna vid hornen. Ut. Öva.

Och rackaren så fint som Rakel töltade idag sista rak-sträckorna. Så fint har hon nog aldrig gått. Inte med mig på ryggen i alla fall. Så fin var hon. Makalöst härlig, luftig, bärig och välrest. I takt och mellantempo. Sen över till jättefin trav. Avslutade lång och låg i skritt.

Så ja. Ut med hästen. Gör om nerverna till energi och ridbarhet. Det är så coolt när det vänder. När jättesvårt och obekvämt vänder till jättelätt och makalöst härligt.

Det är så bäst att ha häst. Rakel är bäst.

Idag fick hon sin egna Rakel-ängel. En skyddsängel som är lite rund och god om rumpan. Det är bra för min sessa. Ett vakande öga över min älskade Loppa.

Det blir bra det här Rakel. Du är riktigt fin. Och bra. Och världens goaste, mysigaste kompis. Vi har väldigt roligt här i Stockholm!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s