Ny-krattad häst

Fniss fniss Billie eeehhh krattar Ægir när han är smutsig. Tja, alla sätt är bra!

Annonser

Vad har hänt med min häst!? Snälla Gode Häst-Gud som…

…vakar över oss glada kämpar. Om den här känslan. Om det här är ren, luftig, energirik tölt. Söta Häst-Gud. Du förstår att jag aldrig kommer sluta rida? Så. Enormt. Mega. Coolt.

Och kommer nån besserwisser wannabe och jibbedi jabbar om nåt annat. Bubblar om grisepass eller travtakt eller Gud vet vad!? Då baske mig grisepassar och travtaktar vi oss genom livet. (=skojar!) För den här flygande tölten, svävande traven och helt okej bra galoppen. Den ni. Den ska vi göra om. Och om. Och om.

Sa jag att vi hade ridhuset helt själva? Galant proffsig känsla.

Tycker vi sjunger en visa medan vi smörjer lädret och mockar boxen och dansar ut till gödselstacken. Genom snön och leran.

It Takes a Fool to Remain Sane
Whatever happened to the funky race?
A generation lost in pace
Wasn’t life supposed to be more than this?
In this kiss I’ll change your bore for my bliss
But let go of my hand and it will slip on the sand
If you don’t give me the chance
To break down the walls of attitude
I ask nothing of you
Not even your gratitude
And if you think I’m corny
Then it will not make me sorry
It’s your right to laugh at me
And in turn that’s my opportunity
To feel brave
Because ridicule is no shame
Oh, it’s just a way to eclipse hate
It’s just a way to put my back straight
Oh, it’s just a way to remain sane
Every morning I would see her getting off the bus
The picture never drops, it’s like a multicoloured snapshot
Stuck in my brain
It kept me sane for a couple of years
As it drenched my fears
Of becoming like the others
Who become unhappy mothers
And fathers of unhappy kids
And why is that?
‘Cos they’ve forgotten how to play
Oh, maybe they’re afraid to feel ashamed
To seem strange, to seem insane
To gain weight, to seem gay
I tell you this
That it takes a fool to remain sane
Oh, it takes a fool to remain sane
Oh, it takes a fool to remain sane
Oh, in this world all covered up in shame
(Oh, take it to the stage)
So, take it to the stage in a multicoloured jacket
Take it jackpot, crackpot, strutting like a peacock
Nailvarnish Arkansas, shimmy-shammy featherboah
Crackpot, haircut, dye your hair in glowing red and blue
Do, do, do what you wanna do
Don’t think twice, do what you have to do
Do, do, do, do, let your heart decide
What you have to do
That’s all there is to find
‘Cos it takes a fool to remain sane
Oh, it takes a fool to remain sane
Oh, in this world all covered up in shame
Oh, it takes a fool to remain sane
Oh, it takes a fool to remain sane
Oh, it takes a fool to remain sane
Oh, in this world all covered up in shame
Oh, it takes a fool
(It takes a fool to remain sane)…

Lyder min idol Jens Fredriksson

Blir ju sannerligen bra det här. Får summera Rakels första tid i Kuskstallet hos Stäketryttarna som mer än över förväntan.

Rakel har fått en BFF i Irameja, tjejkompisen i boxen bredvid.

Rakel har tassat på så fint i ridhuset. Bara första tillfället skrämde hon livet ur de 1m högre hästarna. Nu gillar hästarna henne även när hon töltar.

Rakel har charmat hela gården så typ alla vet vem hon är. Alla liksom smälter och får något mjukt i rösten när vi kommer ridande.

Rakel har tagit eget initiativ att lydigt kliva ur boxen innan utetäcket är på. Hmmmm här får vi fila lite på uppfostran så hon väntar in en ‘klart-att-gå-signal’

Rakel har accepterat sitt nya stråfoder som fröken Prinsessan finsmakare på ärten inte tyckte föll helt perfekt i smaken. Men med några små justeringar i foderstaten så är nu hela matkalaset och smörgåsbordet uppmumsat under dygnets fodringar.

Rakel är anmäld till unghästkursen på 3 tillfällen som Viggi så lämpligt lagt här i Stockholm.

Men Jens? Hur kommer Jens Fredrikson in i Rakels liv? Jo, genom att han är så dunderbegåvad i sina uttalanden och i sitt häst-resonemang. Rakel som är en islandshäst med nerv. Det är bra när nerven är kontrollerad och kan användas till jobb. Och dålig när hon ramlar ur ramen och bara är nervig.

Det sista sker mer och mer sällan då hennes ridbarhet ökar. MEN vid uteritt som idag. Eller uteritt. Men uteträning i snön på skogsvägarna. Då blir hon nervig och tappar ramen innan jag får tillbaka henne igen.

Just det här beteendet är inte så ovanligt och Jens har berört det så bra tycker jag. Att man måste ut. Mycket och ofta. För att få kontakt med nerverna. Att man inte kan gömma nerver innanför ridhusets trygga väggar. Tvärt om. Ut en sväng. Ta nerverna vid hornen. Ut. Öva.

Och rackaren så fint som Rakel töltade idag sista rak-sträckorna. Så fint har hon nog aldrig gått. Inte med mig på ryggen i alla fall. Så fin var hon. Makalöst härlig, luftig, bärig och välrest. I takt och mellantempo. Sen över till jättefin trav. Avslutade lång och låg i skritt.

Så ja. Ut med hästen. Gör om nerverna till energi och ridbarhet. Det är så coolt när det vänder. När jättesvårt och obekvämt vänder till jättelätt och makalöst härligt.

Det är så bäst att ha häst. Rakel är bäst.

Idag fick hon sin egna Rakel-ängel. En skyddsängel som är lite rund och god om rumpan. Det är bra för min sessa. Ett vakande öga över min älskade Loppa.

Det blir bra det här Rakel. Du är riktigt fin. Och bra. Och världens goaste, mysigaste kompis. Vi har väldigt roligt här i Stockholm!

Hej mitt vinterland

Nu är jag här!

Med Hermès från Backome

Med Ægir fra Kringeland

Med flygande storkar och flyttfåglar och änder och snöstjärnor

Med galopp över ängarna

Med tölt genom snön

Med trav på vägarna

Med mjuk skritt på långa tyglar

Med vinden vinande runt öronen

Med rosenröda kinder

Med mer energi än stunden kräver

Med mina fina kompisar i tjusigaste, lurvigaste mammut-kostymen

Med tystnaden som kommer av snötäcket

Med glädjen av fokuserad vinter-träning när den är som absolut bäst

Hej mitt vinterland!

Hej mitt vinterland, nu är jag här
Nu biter frosten i min kind, ty kall är kvällen
Hej mitt vinterland, se månen där
Den lyser kyligt kring, på mörka himlapällen
Bjällrans klang nu friden stör
När vi genom skogen kör
Bofink uti granens topp
Förlåt att vi väckte dig opp
Hej mitt vinterland nu är jag här
Och vinter håll i dig
Nu blinkar stugans ljus mot mig
I mitt vita vinterland
Bjällrans klang nu friden stör
När vi genom skogen kör
Bofink uti granens topp
Förlåt att vi väckte dig opp
Hej mitt vinterland nu är jag här
Och vinter håll i dig
Nu blinkar stugans ljus mot mig
I mitt vita vinterland
I mitt vita vinterland

Höganäs Hästcenter

Roligt. Coolt. Kul. Bäst. Framåtanda. Det är nu det händer! Det är nu vi formar framtidens mest sammanhållande, proffsiga träningsanläggning. Alla raser, discipliner, intressen, nivåer och allt där emellan på samma plats. Höganäs Hästcenter är på väg att bli verklighet. Heja heja!

Nooooo – min bebis är skadad i strid

Min baby-bun. Min lilla mys-gris. Min älsklings-sötnos. Min Hermès har fått en skada från bus och lek. Lillis.

Okej. Inte döende. Men blod och var. Han får plåstras om. Han får lite extra puss på mulen och en morot. Snutten.

Han kommer alltid vara min bebis. Pojken som aldrig kommer bli stor ha ha

Split vision av en annan del av samma tid

Alltid lika intressant att värdera verkligheten. Tänker ofta på alla forum där det haglar råd, rön, sanningar, osanningar, antaganden och allehanda tyck och tänk.

Det som ofta avhandlas är fodermängder, täckets vara eller icke vara och om hästen mår bäst med eller utan päls. Och självklart den obligatoriska funderingen om hästen ska ha nosgrimma eller om bettet ska skallra löst som en skallerorm i käken.

Det som sällan uppkommer som en parameter i sitt tyckande och rådgivande är det faktum att vi bor i betydande skiftande klimat. (Här kan någon av er självklart opponera sig och tjoa om att så visst sker – så ja, så sker men tillräckligt sällan för mitt antagande – obs! Har ej gjort ett kvalitativt test i fokusgrupper utan jag gör ett antagande)

Filmerna ovan är rykande färska från 2 turer idag. Samma tid. Helt olika plats. Men helt samma land.

Den ena i Höganäs vårsol på Hermès från Backome. Den andra i Stockholms krispiga vinter på Rakel från Backome.

Av dessa två filmer förstår man det omöjliga i alla generella tips och tricks och råd och rön. Hästarna är jättelika men deras yttre omständigheter skiljer sig så extremt markant att det inte går att rådgöra eller konsultera utifrån samma förutsättningar.

Ändå sker så. Nån i vårsolen i Skåne rådgör för en häst i iskalla klimat norröver och någon i Mellansverige har en portion tyck och tänk för någon österut osv.

Det är trevligt med kunskapsutbyte och kunskapsöverföring. Det går att få ut massor av forum och tankar ur verkligheten och ur nuet. Men samtidigt bör man iaktta en portion försiktighet i råden. Väldigt mycket ur det faktum att externa omständigheter påverkar brutalt mer än man kanske tänker på. Filmerna är bevis på detta ur verklighetens nu.

Små tankar som upptar min söndagkväll samtidigt som jag njuter av mina fantastiska hästar. De går från klarhet till klarhet. Alla blir mjukare, lydigare med bättre ridbarhet varje dag. Är så tacksam att följa deras framsteg som sker på olika sätt. Heja heja!

Och extra stort tack och stor söndagskram till Linnéa, Josse och Malin som föredömligt hjälper till med hela kvartetten när jag är buzy bee på olika håll!

Ha en fin kväll och nu kör vi på med en ny vecka full av energi, upptåg, äventyr och makalösa framgångar!